Göteborgsposten – 26 februari 1872, sida 1

Konsert. Vi fästa ännu en gång den musikälskande allmänhetens uppmärksamhet på mill Amalia Riegos konsert i afton i elem.läroverkets festsal. Det högst intressanta programmet återfinnes i dagens annonsafdelning. Maskeradbalen å Nya Teatern sistl. Lördag var, för att begagna ett här fullt betecknande uttryck, Sända till trängsel besökt, hvilket dock ej bindrade att dansen med oförminskad liflighet fortgick till ett par timmar efter midnatt då balen atblåstes. Stämningen var hela tiden ytterst animerad och antalet kostymerade betydligt större än vid någon föregående maskeradbal, ej minst hvad karaktersmaskerna angick. Smak och elegans röjde sig isynnerhet i de qvinliga balgästernas kostymer, bland hvilka ej få både dyrbara, pikanta och originella förekommo. Då vi en annan dag ämna återkomma till denna ovanligt lyckade och glada tillställning, inskränka vi oss för ögonblicket till att omnämna det äfven logeraderna voro tättpackade med skådelystna, att dansmusiken på vanligt utmärkt sätt utfördes af Beyerböckska kapellet och att omsättningen var enorm i buffeter och foyer, hvilken sistnämnde ej utrymdes förrän långt fram på morgonen. Möte i skolfrågan. I Lördags e. m. egde å Högre Elementarläroverkets solennitetssal det sammanträde rum, hvari Göteborgs läraresällskap inbjudit skolungdomens föräldrar och målsmän samt andra för undervisningen intresserade personer att deltaga. Föremål för öfverläggningen var-den så mycket omtalade öfveransträngningen i skolorna. Skulle man bedöma denna öfveransträngnings storlek efter det intresse, man härstädes ådagalägger för att få det vigtiga ämnet utredt, så torde den ej vara af betydenhet, enär blott ett ringa fåtal af de sålunda inbjudna infunnit sig. Sammanträdet öppnades af läraresällskapets ordförande, rektor 4. O. Heurlin, som, under tillkännagifvande att han ej ansåg sig behöfva mera utförligt inleda en fråga hvars ställning från ett föregående diskussionsmöte var allmänheten bekant, uppmanade mötet att skrida till val af ordförande för dagen. Till denna befattning blef hr Heurlin med acklamation utsedd. Det tillkännagass derefter att till Ordföranden för skolmötet i Göteborg d. 24 Februari 1872 anländt en förseglad skritvelse, för hvars uppläsande nu begärdes de församlades medgifvande. Vid brefvets uppläsande befanns detsamma innehålla en af Adolf Rogengren undertecknad skrifvelse, deri fört., under anförande at flere rätt plausibla skäl för befintligheten af öfveransträngning, tillika sökte tillfälle att uttala åtskilliga qvasi-politiska fanderingar om att detta förhållande skulle bero på byråkratiska tendenser hos vår skolstyrelse, hvilken önskade att andligt uniformerade unga gubbar ständigt stode till styrelsens förfogande. Sedan detta aktstycke, hvilket ej innefattade något egentligt yrkande, utan endast utgjorde en expektoration af förs:s subjektiva känslor, blifvit lagdt till handlingarne, ölverlemnade ordf. ordet åt Föreståndaren för Elementarläroverket för flickor, fil. d:r N. 4. Johansson, som i ett intressant, mera utförligt föredrag underkastade ämnet en sorgfällig granskning. Talaren ansåg frågan på sin närvarande ståndpunkt böra formuleras så: Finnes någon öfveransträngning och, i sådant fall, i hvad mån? Efter att hafva meddelat en historik öfver ämnet ifrån det densamma väcktes inom Upsala läkareförening af prof. Kjellberg, vid hvilket tillfälle redan prof. Glas samt en annan ansedd läkare ställt sig i opposition emot teorien om öfveransträngning, redogjorde hr Johansson i korthet för det nekande svar, som prof. Cederschjöld och det undvikande svar, som senaste nordiska läkaremöte gifvit på frågan. Talarens egen ståndpunkt var den, att en öfveransträngning verkligen finnes, åtminstone i elementarläroverkets 6:te och 7:de klasser, men att den på långt när ej är så stor, som man vanligen afmålar densamma. Att öfveransträngning existerar, förmenade talaren framgå redan vid en betraktelse utaf nu gällande skolstadga, hvilken föreskrifver för de nyssnämnda skolans afdelningar en lektionstid af 32 timmar i veckan eller 54 pr dag. Då man tillika vet att hemarbetet upptager 33 å 4 timmar, ålägges således ynglingen under denna period en läsning af 9 timmar dagligen. Men ett sådant själsarbete är för mycket för en mogen man och ännu mer för en yngling. Att öfveransträngningen likväl ej uppgick till den höjd, hvarå prof. Kjellberg samt åtskilliga talare vid föregående diskussionsmöte trott densamma befinna sig, det syntes hr Johansson bevisas af flera faktiska omständigheter. I åtskilliga ämnen finnes