Göteborgsposten – 23 februari 1872, sida 3

Av or OST on Englands krigsbudget för armens e-14 ktiva styrka upptager 1390 man mindre än rlidet år. la sTimes yttrar om Alabamafrågans när-i rande ställning: Om Amerika ej ändrar si igter, skall England hvarken träda tillbaka I, rån fördraget eller återkalla detsamma, utan 8 elt enkelt bibehålla den intagna ställningen, I 12 rdigt att uppfylla åtagna förpligtelser och I u tt vänskapligt upptaga möjliga nya förslag ån Amerika. Till Tysklands förbundsråd har inlemats förslag om bestämmandet af det officiela pråk, som skall begagnas i Elsas och Lothrinen. De förnämsta punkterna i förslaget gå t derpå, att alla officiela, kejserliga eller adninistrativa dekreter böra affattas på tyska pråket, såväl som alla aktstycken hvilka insändas till myndigheterna. I Leipzig har hållits ett talrikt besökt nöte, hvilket beslutat tillställa Bismarck en adress, hvari de vördsammaste lyckönskningar attalas till den ärorikt öppnade kampen mot det tyska rikets och den tyska tankefrihetens nre fiender. Adressen säger vidare, att den tyska enhetsstatens grundläggare ätven i denna afdelning af sin verldehistoriska verksamhet på det närmaste samverkar med det tyska folkets djupaste sträfvanden. . —b— ——0 Rörande detta års karneval i Rom skrifver en korrespondent till Times d. 7 dennes: — För ögonblicket äro alla allvarsamma angelägenheter uppskjutna i Rom, ty karnevalstiden är inne och befolkningen får ej tänka på något annat än sitt nöje. Man har påstått att detta skulle bli en mycket glad karneval, men den har åtminstone ej börjat särdeles lifligt. Sanna förhållandet är att den börjat för snart. Den öppnades sistl. Lördag samt kommer att fortgå till nästa Tisdag, och elfva dagars förlustelse, upptåg och narraktigheter äro mer än man rätt väl kan stå ut med. Möjligtvis kan den bli lysande under de sista dagarne, men hittills har den varit tråkig. Få ekipager, få masker — och dessa af det allra vanligaste slaget — en stor samling pöbel på Corson samt ett ymnigt utbyte af confeiti, såsom de hvita lerkulor oriktigt benämnas hvilka man kastar på hvarandra. På hotellgårdarne neråt Via Condotti, längs efter Corsoin och vid de talrika smågator som leda ut derifrån äro stora korgar af dessa små projektiler hvarje morgon utställda, och de flesta af dem hinna bli tömda innan aftonen. I skymningen då consettikriget är förbi, dagens nöje slutadt och alla menniskor skynda hem till middagen, är skådeplatsen för hvimlet fullständigt betäckt af något som liknar lim men sannolikt är helt enkelt lera, krossade och förvissnade blomsterbuketter och omslagspapper till karameller. Men hittills har karnevalen, såsom de romerska tidningarne erkänna, ej varit lysande. I Söndags var en Corso di Gala, såsom det benämnes, då confetti-kastandet är förbjudet och då man går ut i sina bästa kläder i stället för att taga på de sämsta såsom man gör då det gäller att utsätta sig för projektilerna. Kungen visade sig på Söndagen, likaledes prinsessan Margnerite, men det fanns ganska få vackra ekipager. Stora hopar af menniskor till fots voro deremot ute, och balkongerna voro fullsatta. Det var en vacker solklar dag, såsom alla dagar under senaste tiden varit i Rom, präktigt karnevalsväder, och sannolikt tyckte romarne det vara angenämare att åka omkring på de vackra omgifningarne vid Villa Borghese. der en stor mängd ekipager voro synliga, än atv hålla sig inom den trånga mörka Corson. På aftonen då menniskorna begåfvo sig hem syntes himlen norr ut plötsligt upplyst af ett flammande sken. Klockan var närmare sex och det hade knappast hunnit mörkna då detta först blef synligt; snart började det hastigt tilltaga, och Rom hugnades med skådespelet af ett herrligt norrsken. Yenniskorna strömmade upp på Trinita dei Monte, från hvilken plats, liksom från de öfriga högt belägna punkter som äro så talrika i de sju kullarnes stad, det storartade fenomenet kunde förträffligt iakttagas. Från kl. 6 till 47 och något senare var det utomordentligt vackert; hela norra delen af himlahvaltvet var betäckt af en högröd färg med breda strålar af ett blekare sken spridande sig uppåt från horisonten, än aftagande i styrka, än framglänsande med fördubbladt sken, under det stjernorna hela tiden voro synliga genom det rödak iga skimret. Det var ett särdeles vackert norr sken, som ej ofta öfverträffas inom långt nordligare latituder. Det varade med omvexlande styrka un der hela aftonen, och kl. 11 var himlen ännu röd Skådespelet var iogen nyhet ens för de yngre romarne, ty det hade inträffat 1870 några dagar före Tiberns öfversvämning, med hvilken de vidskeplig: lägre klasserna sägas ha satt det i förbindelse. Utar tvifvel komma åtskilliga förutsägelser att göras mer anledning af Söndageus norrsken. Från Pincianske kullen var det egendomligt att, då fenomenet var ; sin högsta prakt, höra hoparne på de stora öppnplatserna ner under klappa handerna och applådera liksom om det varit fyrverkeri eller en teatralis! föreställning anordnad för deras nöje. De ropad väl icke da capo så vidt jag kunde höra, men ick desto mindre var en repetition af mången väntad til påföljande afton, emedan nyssnämnda norrskene 1870 visat sig två aftnar å rad.