Göteborgsposten – 22 februari 1872, sida 1

lande är allvarsamt menadt. Oppositionen skulle utföra en mycket klen roll, om den ej förmådde åstadkomma något politiskt tilltal som störde ministerens lugn. Sådana små fyrverkerier, erinrande om dem, hvilka vi i skolåren gjorde medelst litet tuktadt krut som antändes, hvartill väl hr Sven Nilssons interpellation kan räknas, äro alldeles icke tillräckliga nu, och det inser nog oppositionen ätven. Nej, då tror jag hellre på eder samtidas i Goteborg uttalande häromdagen, och hvilket jag vill betrakta som en profetia, antydande oppositionens blifvande verksamhet: Kan du tordra af stormen att den skall gå försigtigt till väga? han vore då icke storm. Kan du fordra af lejonet att det skall vara spakt? det vore då ej lejon. Oppositionen måste uppträda både som storm och som lejon, annars kan den ju omöjligen åstadkomma en ministerkris, slutande med en ny minister. Huru skulle oppositionen kunna återvända till privatlitvets lugn, om den ej uträttat så pass mycket under 4 månaders arbete?