Göteborgsposten – 20 februari 1872, sida 2

—I natt, mrs Bradstock? Hvad talar ni om? — En dröm, miss — jag talar om en dröm. Jag hode föresatt mig att ingenting säga till er om saken, och jag hoppades att ej få se er förr än det rysliga intryck denna dröm gjorde på mig blifvit försvagadt. — Hoppades att ej få se mig! Hvad har jag att göra med denna er dröm? Är jag inblandad deri? — Mycket djupt inblandad, miss. Ack, skratta ej; ni skulle ej skratta om ni visste hvad det var för en dröm, — Min goda qvinna, ni kan omtala er dröm för mig med det största lugn i verlden, sade Ellen något föraktligt. Jag är ej det minsta vidskeplig. — Icke jag heller, miss; och jag är ej rädd för sådant, ehuru jag sett rätt besynnerliga saker under mitt förflutna lif; men jag kan ej frigöra mig från minnet af af denna rysliga dröm. — Berätta mig er dröm, mrs Bradstock, bad Ellen. — Ni får ej bli ond på mig, miss; ni får ej bli förtretad, hvad helst jag må säga? — Nej, var lugn, min goda qvinna. Berätta mig nu genast.