Göteborgsposten – 14 februari 1872, sida 1

Från Köpenhamn. Veckorery. D. 8 Februari. En fransk författare företog sig för ej länge sedan att undersöka alla de bekanta, historiska effektrepliker, som af traditioaen blifvit lagda i kungars och andra framstående måns mun (t. ex. Ludvig XIV:s Letat cest mot o. 8. v.) Han kom till det resultat att de, närmare granskade, allesammans äro uppdiktade. Detta slags upptäckter äro en smula obehagliga, men jag tror i sjelfva verket att de kunna göras temligen ofta. Specielt tror jag, att under tidernas lopp åtskilliga kärnuttryck blifvit fällda om Danmark, men forskar man nogare så befinnas de vara sanna endast med högst betydlig modifikation. De ha varit ganska sinnrikt uppfunna, ha tagit sig rätt bra ut och ha derfore efter hand blifvit så ofta upprepade, att man har trott på dem som på en sannivg, hvilken på ett eller annat märkvärdigt sän ramlat ner från himlen och söljaktligen kan göra anspråk på att iaom de klingande ordens skal innehålla en gudomlig sanniogs kärna, Men så kommer en vacker dag någon och visar att det endast är sagan om Dannebrogen, som går igen, och att tallet från himla belt enkelt är påhittadt af några munkar, som funno sin fördel vid att slå blå dun ster i ögonen på den godtrogna mängden. I vär tid, som, oderäknadt många andra passande tillnamn, gerna kurde förtjena be ämningen afslojandenas tid, är det så helt natorligt att åtskilliga af dessa kärnuttryck dragas ned från deras piedestal och äfvenle des helt naturligt att glorian plötsligt helt och nållet försvinner. Enligt den af diktarne besjungna och af skåltalarne ända till trivialitet upprepade traduionen skulle Danmark vara ett litet nordiskt Schlaraffenland, hvarest få ha för mycket, men färre för litet. Huru obehaglig den på sista tiden här uppståndna arbetarerörelsen ån kan vara, så har hon dock obestridligen haft det goda med sig, att hon afslöjat denna söfvande, komplett osanna och hvarje framsteg hämmande sanning, hvars första hälft må hända till en del skulle kunna försvaras; men att färre skulle ha tör litet, det kan man, elter senare tiders upptäckter, svårligen tå någon att tro, Proletariat ha vi i Danmark, det är ett faktum, som ej kan kullkastas. Man finner det i Köpenhamn och man finner det måbända större och ännu mera utbredt utanför hutvudstaden och utanför städerna. Bakom hemmans