Göteborgsposten – 13 februari 1872, sida 3

Rabagas, Rörande denna mr Sardous nya komedi, hvilken uppfördes för första gången å Vaudeville-teatern, i Paris d. 1 d:s och till följd af sina politiska anspelningar väckt det största uppseende och satt passionerna i den hättigaste rörelse, lemnar en korrespondent följande redogörelse: Mr Sardous nyaste dramatiska produkt är en politisklkomeui som utmärker sig för lysande qvickhet och eger ett stort intresse under närvarande förhållanden; men att döma af den ursinniga uppståndelse den förorsakade bland den republikanska delen af publiken kommer: denl troligen att bli förbjuden hädanefter. Rabsgas är mr Gambetta. Det tjenar ingenting till att söka fördölja detta faktum. Der är han, tecknad efter naturen, och det kan så gerna anmärkas att om detta stycke får uppföras fortfarande, skall ex-diktatorn från Tours bli i politisk mening så fullständigt afdagatagen som om mr Sardou fällt honom med en stridsyxa. Scenen är förlagd till Monaco, der mr Latont, den regerande fursten, försöker att styra sina undersåter med klokhet och välvilja. Alla hans bemödanden att vinna popularitet stranda dock mot den benägenhet till knot som ligger i lynnet hos hans undersater, hvilka systematiskt klandra allt hvad han säger eller gör. Om jag går ut på en promenad?, säger han till mrs Eva Blount, en amerikansk dame i hvilken han är förtjust, saga de att jag ingenting har att göra; om jag ej går ut, är det emedan jag är rädd för att visa mig. Gifver jag en bal, klaga de öfver min extravagans; om jag ej gifver den håna de mig för att jag är snål. Um jag häller en revy, skrika de ut att det är ett militäriskt skrämskott; om jag icke håller den, prata de om att mina trupper äro missnöjda, och att jag vet det. Om jag ställer till fyrverkerier på min födelsedag, ropar man att jag låter folkets penningar gå upp i rök; om jag icke ställer till fyrverkeri knotar man ötver att jag ej skaffar mitt tolk några förströelser. Om min helsa är god, kommer det sig at sjelfvisk sysslolöshet; om jag är sjuk, härleder det sig af utsväfningar. Bygger jag hus, så är det lättsinnigt slöseri; bygger jag icke hus så är jag likgiltig för proletariatets behofMed ett ord jag kan hvarken äta, sofva eller vaka utan att dåliga motiver läggas till grund för mitt uppfö