Göteborgsposten – 9 februari 1872, sida 1

På Routen. Caussris från Köpenhamns gator. Jag har tändt min cigarr, satt min pincenez stadigt fast på näsan, lugnat mitt samvete med de mest tillfyllestgörande försäkringar om att intet skritveri och inga affärer för ögonblicket ha rätt till att draga mig bort från mitt doles far niente, och jag har i detta saliga medvetande gjort mina steg så små och mina ögon så stora sommöjligt. Med andra ord: jag går och drifver. Jag spatserar helt långsamt gatan nedför och lägger märke till allt hvad som passerar förbi, men bekymrar mig för öfrigt ej det allra minsta om något som helst annat, undantagande min cigarr .... Naturligtvis promenerar jag på routen. Itall ni händelsevis icke skulle ha reda på detta genuina köpenhamnsbegrepp, skall jag förklara det för er. Routen är Köpenhamns boulevarder, den enda stråkväg, hvarpå en äkta köpennamnare egentligen slår sig in, såvida han verkligen vill uppnå målet för sin spatsertur. För honom är det nemligen ingalunda det vigtigaste att hemta frisk lutt och få motion. Han vill möta och mötas, vill hälsa och bli hälsad at den eller den unga damen, han vill träffa sina hundradetals vånner, prata med dem en minut eller två, uppsnappa nyheterna för dagen inclusive små pikanta skandalhistorier, studera fysionomier och toiletter samt framför allt damernas fötter. Allt detta kan han endast göra på Årouten, ty detta är den enda