Göteborgsposten – 8 februari 1872, sida 3

terna på den tatuerades hud och förklarade dem vara författade på det birmanska språket. Man kan sålunda ej tvifla på sannfärdigheten af hr Georgios Constantins berättelse och prof. Hebra har derföre låtit en bekant tecknare kopiera hela karlen, sedd från alla möjliga sidor; denna teckning skall upptagas i denne ryktbare vetenskapsmans stora planschverk öfver hudsjukdomarne. Den tatuerade visar sig för närvarande i Pesth, återvänder derifrån till Wien och anträder derefter en rundresa till alla större universitet i Europa för att äfven i större kretsar skörda beundran och penningar för sin underbara hud. Han lofvar sig isynnerhet mycket af England, derifrån han redan haft de mest lysande anbud. Flera muser derstädes ha redan velat inköpa hans hud för fabelaktiga summor, men han har ännu ej gått in på att låta flå sig. Enpgelsmännen äro emellertid ett praktiskt folk, de skola nog lära honom något fitfigt sätt att oskadd krypa ur skinnet. Eja, den som egde ett dylikt -gyllene skinn! Men kanske nu mannen. när allt kommer omkring och i trots af Hebra, Miller och den glade Pesther-korrespondenten är en bedragare rätt och slätt, en sådan der målad indianhöfding, som fäller ifrån sig bara man pekar på honom? Omöjligt. Och om så än vore? Han kan ändå aldrig få mera på huden än han redan fått.