Göteborgsposten – 8 februari 1872, sida 2

uppfylla den? Äro de nöjen som locka er till London så stora ? Jack skrattade. — Jag tror ej London har något synnerligt lockande för mig. Jag trifves der och är intresserad af mitt yrke, hufvudsakligen, skulle jag tro, emedan jag vunnit någon liten framgång deri. Detta jemte umgänget med ett par tre personer, hvilka äro temligea liktänkande med mig, och slutligen mina komfortabla rum äro de enda lockelser London ega för mig. — Äro de ej flera så smickrar ni sannerligen ej oss här nere med att anse dem omöjliga att lemna, sade Ellen. Hon var den sista person i verlden som kunde anklagas för koketteri, men de anlag dertill som finnas hos hvarje qvinna sökte sig uttryck i dessa ord. I nästa ögonblick då hon uppsnappade Jacks hastigt höjda blick, var hon ledsen för att hon yttrat dem. — För mig finnes ingonting som skulle vara omöjligt att lemna om en person här nere önskade det, sado Jack lugnt. Ellen insåg att hon blottställt sig, och att den fara hon fruktat var öfverhängande. Lik de festa af sitt kön tappade hon alldeles hufvudet då faran var nära och stammade : — Jag förstår ej meningen med era ord. (Forts.)