Göteborgsposten – 8 februari 1872, sida 1

U:f2 — anfört? Långt derifrån. Han kunde omöjligen, försäkrade han, af det anförda finna skäl att frånträda sin åsigt, att staten borde behålla sina inkomster. Behöfdes de ej för statsverkets behof nu, så kunde de ju användas till statsskuldens atbetalning —; om tal. suttit i Andra kammaren så skulle han måhända föreslagit medlens användande till riksbankens konsolidering, eller så bortåt. Antagligen har det icke undfallit eder uppmärksamhet, att riksdagen hittills icke antagit karakteren af skräckinjagande, utan tvärtom visat sig mycket beskedlig. Men drag icke af denna företeelse den slutsatsen, att beskedligheten skall blifva permanent. Antag hellre att vi lefva i lugnet före stormen, att den är i antågande, och att, då den utbryter, så blir den förfärlig, Mot hvilka den i första hand skall vända eis beror på konstitutionsutskottet. Andra kammaren har ju der insatt män, hvilka, om de icke förfela sin mission, måste gifva impulsen till det förväntade orkanutbrottet. Man kan derföre motse stora tilldragelser, stränga anmärkningar mot regeriogen, häftiga debatter, som medföra en ny ministerkris och slutande med en ministrförändring — totalnaturligtvis, ty med mindre kan man ej nöja sig för omsättningeas skull och med afseende på valen i höst. Konstitutionsutskottet har redan fullbordat den första läsningen af statsrådsprotokollen. Det har gått raskt undan. Dervid har det befunnits att konseljens samtliga ledamöter varit eniga om urtima riksdagens inkallande. Denna företeelse var visserligen icke prec st öfverensstähmmande med hvad man förmodat, men; desto värre är denna enighet, ty ansvaret för det fattade beslutet måste derigenom lika tungt drabba konungens samtlige rådgifvare; det kan ej hjelpas, alla de som varit med om beslutet måste nu springa öfver klingan. I går företogs den frågan i konstitutionsutskottet och en ytterst liflig debatt uppstod huru stafven skulle brytas öfver statsrådet. Hr Sven Nilsson i Österslöf var strängast, dernäst hr Lyttkens, dernäst hr Ola Jönsson, dernäst hr Hierta och så hr V. Rydberg — talande alla för tillämpningen af 107 S regeringsformen. Några hade visst icke varit emot om för 106 8-es tillämpning pluralitet kunnat vinnas, och en högtidlig riksrätt i sommar skulle varit en upplifvande förströelse. Voteripgen slog emellertid så ut, att utskottet med 10 röster mot 9 förkastade oppositionens yrkande om anmärkning mot statsrådet för urtima rikedagskallelsen. Härnäst skall utskottet; troligen redan i dag, till slutlig behandling företaga ett annat regeringsbeslut, visserligen icke af politisk vigt, men ändå af stort intresse. Det är bekant att K. Maj:t sanktionerat Stockholms stadsfullmäktiges beslut att bevilja räntegaranti å ett betydligt lån som erfordras för utförande af den s. k. Bergslagsbanan. Nu visar sig att då detta ärende i konseljen företogs, tillstyrktes sanktionen af fem statsråd, neml. exc. grefve v. Platen, friherrarne Leijonhufvud och Alströmer, samt hrr Weern och Weidenhjelm, hvaremot sanktionen afstyrktes af exc. Adlercreutz, hrr Bredberg, Berg, Bergström och Wennerberg — således också på den sidan fem. Men om nu en anmärkning af konstitutionsutskottet skall göras, mot hvilka skall den riktas? Prickas de som tillstyrkt sanktionen, så blir ju följden deraf att deras åtgärd som afstyrkt densamma godkännes, och då bli ju dessa fastare i sadeln, hvilket icke alls är meningen. Det är, noga räknadt, kanske icke angenämt att sitta i utskottet öfver den frågan; men desto angenämare sedan, då de andra frågorna som äro upptagna på syndaregistret skola behandlas. Barometern är i fallande, qvicksilfret står en grad öfver storm.