Göteborgsposten – 7 februari 1872, sida 2

land vissa förslag, men han kunde i detta ögonblick endast säga, att England ej antagit dessa förslag; sådan var sakernas ställning. Ett af Duprat väckt förslag, att man skulle i motiverna till beslutet intaga en punkt, som sade, att med fördragets uppsägande icke afsågs annat, än att bestämma nya tullsatser, hvilka vore mera fördelaktiga för den franska skattkammaren, utan att man dock ville bryta mot andan i 1860 års fördrag, förkastades. . Församlingen antog derpå hela utskottsförslaget, och detta med stor majoritet, ej med ringa såsom vi i går felaktigt uppgåfvo. Omröstningen skedde medelst händernas uppsträckande, och nästan endast medlemmarne af den yttersta venstern motsatte sig fördragets uppsägande. Det antagna förslaget löd sålunda: I betraktande deraf att det, utan återvändande till det ekonomiska system som fanns före 1860, är under landets närvarande förhållanden nödvändigt att underkasta tullsatserna en revision, påbjuder församlingen: Art. 1. Att regeringen bemyndigas att vid lämplig tid uppsäga fördragen med England och Belgien. Art. 2. Att de närvarande tullsatserna skola ha gällande kraft, tills nya sådana voterats. Det ärende, som dernäst kom under förhandling vid sammanträdet d. 2 d:s, var hr Duchatels förslag om församlingens och regeringens förflyttning tillbaka till Paris. Ett ofantligt buller följde, hvilket varade i flera minuter. Till sist beslöt man att skrida till förbandling om detta ärende, och föreligger om den diskussion, som nu uppstod, följande referat: Hr Vautrain, president för Paris municipalråd, talade allvarligt för återvändandet till Paris och påpekade det orättvisa, olägliga och äfven farliga i att beröfva Paris dess rang som Frankrikes hufvudstad. Han atbröts ofta af harmfulla utrop från högern och entusiastiska bifallsstormar från venstern, isynnerhet då han yttrade, att upproret d. 18 Mars icke skulle ha inträffat, om församlingen befunnit sig i Paris. Hr de Juigne, deputerad af högern, utbrast: 4I spetsen för upproret stodo mairer af Paris. Dessa ord väckte en förfärlig uppståndelse. Hela venstern sprang upp samt gestikulerade och skrek mot Juign. Flera mairer från Paris rusade till talarestolen och tillbakavisade, den ene efter den andre, denne deputerades anklagelse. De Juigne förklarade derpå, att han endast åsyftade vissa mairer, icke sina kamrater inom församlingen. Casimir Perier, inrikesministern, förklarade, till svar på högljudda förfrågningar om kabinettets åsigt, att regeringen ansåg diskussionen för tidig och trodde det vara bäst, att en så vigtig fråga som denna blef tagen i sorgfälligt öfvervägande och fick genomgå sina regelbundna stadier. Tal. yttrade, att hans egna sympatier för Paris voro väl bekanta, men befarade, att det nu var väl sent att förorda ett återvändande dit. Församlingen förkastade derpå under stor upphetsning förslagen om att uppskjuta förhandlingarne under tre eller sex månader och godkände derefter med 377 röster mot 318 utskottets betänkande, hvilket tillstyrkte, att man icke skulle taga förslaget alls i öfvervägande. Inrikesministern var mycket upprörd genom resultatet af omröstningen och uttalade för vännerna i hans närhet sitt beslut att afgå. De omringade derpå Thiers, uppmanande honom att öfvertala ministern till att afstå ifrån sitt beslut. Som bekant, har Thiers i detta fall misslyckats, och Perrier har afgått. Nationsutskottet har förkastat förslaget om att sälja statens skogar, på grund af en förklaring från marindepartementet, att en sådan åtgärd skulle skada skeppsbyggeriet. Samma utskott har förkastat ett förslag om att öka afgifterna på arf. Det för nationalsubskriptionen nedsatta utskott har enstämmigt ogillat hvarje inblandning af församlingen i denna sak. Utskottet för förslaget om återställande af de orlöanska prinsarnes egendom har antagit den första paragrafen i aitt betänkande, hvilken förklarar den år 1852 konfiskerade egendomen vara enskild egendom och icke något appanage. Utskottet förfrågar om Hederslegionen är för, att det af Gambetta uttärdade dekretet upphäfves, hvilket förbjuder dekorerandet af civila. Nationalsubskriptionen till förmån för det franska områdets befriande från den utländska ockupationen gör fortfarande goda framsteg såväl i Paris som departementen, och betydande summor insamlas dagligen. En baron Thåoard har gifvit 60,000 fres. Den bekante politikern Cremienx erbjuder sig vilja lemna 100,000 fres till ett under 3 år räntefritt nationallån. I staden Sedan tecknades på åtta dagar 200,000 fres, i Tours 12,000, i Compigne 37,000, i Rouen 40.000, i Chaumont 25,000. Journal de la Meurthe et des Vosges har på några dagar insamlat öfver 184,000 fres. Staden Nancys bidrag uppgår nu till nära millionen. Utanför Frankrike har tanken på en dylik subskription för detta ändamål äfven slagit an. I Belgien bildas en mängd föreningar för saken, och i nästa vecka skola alla teatrarne i Bryssel gifva extra föreställningar, hvilkas inkomst skall tillställas damekomitn i Paris. I Köpenhamn har Dagbladet ställt sig i spetsen för en sådan insamling. Marskalk Le Boeuf har anländt till Paris, der ban skall ställa sig till undersökningskommissionens förfogande. Den forne kejserlige ministern Forcade de la Roquette ämnar snarast utgifva en broschyr, hvilken skall underkasta Pouyer-Quertiers finanspolitik en skarp kritik. Forcade är som bekant en afgjord vän af frihandelssystemet. 12 ee ee 22 dh AR