Göteborgsposten – 6 februari 1872, sida 2

de kunde företaga var att göra houom föreställuingar. De gjorde så, men dessa föreställningar hade ej åsyftad verkan. Mr Andrew inlät sig på sådana spekulationer som hittills varit okända för bolaget, och under en tid var affären, ehuru den ansågs som äfventyrlig, obestridligt mycket inbringande. Men derefter kom en förändring, och lyckan — ty det är lyckan, mitt barn, och ingenting annat som råder i sådana affärer der de sanna principerna för affärsverksamhet äro öfvergifna — lyckan var emot oss. Det faktum att mr Andrew spekulerade för djerft, hvilket vi hoppats vara kändt endast af oss och de mäklare som under många år användts sf vårt bolag och voro fullkomligt pålitliga, blef på ett eller annat sätt bekant i den öfriga affärsverlden. Det blef kändt på börsen och tolades allmänt om i City, hvaraf resultatet blef att några af våra äldsta kunder gjorde förfrågniogar i ämnet och, sedan de funnit att det var sannt, drogo sig ifrån oss. Jag behöfver ej trötta dig, mitt barn, med detaljerna af denna olyckliga historia. Det är tillräckligt att säga, att under de två sista åren våra affärer blifvit allt sämre och sämre. Ehuru jag visste detta, trodde jag aldrig att ställningen skulle bli så förtviflad som detta bref nu angifver. Hvad som är den omedelbara orsaken till vår förtviflade ställning skall äfven du med din ringa kännedom om affärsförhållanden kunna förstå.