Göteborgsposten – 3 februari 1872, sida 1

Ändtligen kom det då ljus i saken d. v. s. i naturen, solen, eom alltsedan före jul hållit sig inne i det ionersta af sina gemak och fällt ner alla rullgardinerna, har åter täckts fram! a mera skön, mera strålande, mera tillbedjansvärd än någonsin och här gå vi allesammans och äro, hvilken trosbekännelse vi för öfrigt tillhöra, rama soldyrkare hela bundten. Men solen och väderleken och allt hvad dertill hörer duger nu för tiden ej att tala om ens mellan turerna i en frangäs, mycket mindre kunna de tå passera som piece de resistance i en krönika. Alltså, sol lilla, lys så mycket du bebagar, kokettera från kl. 8,2 f. m. till 4,27 e. m. med ditt älskligaste småleende från den erurblåaste himmel, ve kunna sannerligen ej göra någon affär af dig för det! Det torde vara hvarjom och enom bekant hvilken oerhörd utveckling tidningspressen i våra dagar ernått, att det knappast finnes en stad så liten, att ban ej består sig med en tidning, ibland till och med två eller tre. Vi ha med häpnad och beundran läst beskrifningarne om Times och Newyork Heraldes ofantliga lokaler, armåer af medarbetare, hvilka, då det gäller tidningens intresse, kunna ösa ur