Göteborgsposten – 2 februari 1872, sida 3

signade, Alabamafrågan, hvilken alldeles be röfvar John Bull hans annars så goda aptit Tidningarne ge sig icke heller till tåls, utar diskutera dagligdags denna sak, hvilken sjelfva verket ser allt annat än behaglig ut Ilvad skola vi göra? utbrister Times i sit senast hitkomna nummer. Vär första plig både emot Förenta Staterna och oss sjelfva är att protestera mot, att skiljedomstolen skulle taga under öfverläggning de anspråk på (ge nom kaparefartygen förorsakade) indirekt ska. da (äfven det borgerliga krigets förlängning) som finnas framställda i det af dem afgifna memorandum; och att af skiljedomstolen fordra ett afgörande öfver vår protest, innan vi samtycka till att saken föres vidare. Vi hysa fullt förtroende till att vår åsigt skall komma att godkännas; men huru smärtsamt det än må vara, böra vi likväl icke tveka om att draga os8 helt och hållet tillbaka från saken, om skiljedomstolen icke skulle anse sig ha rätt att vägra alt taga dylika indirekta anopråk i öfvervägande. Man kan spörja, hvarför vi skulle sätta vår protest först, i stället för att afvakta ett afgörande af hela saken. Svaret är, att vi icke skulle kunna med heder tillbakavisa ett utslag emot oss i den riktningen, om vi samtyckte till att löpa faran af ett sådant under en debatt derom. Vi kunna icke finna oss i en uppfattning, som vi äro beslutna att icke erkänna, om den skulle emot vår åsigt gillas. Vi skulle kunna erbjuda oss att löpa risken att få betala 200,000,000 y. aterl. (öfver 3 2 milliarder rdr rmt! ), så sullkomligt äro vi öfvortygade om, att en dylik dom icke skulle kunna fällas; men vi kunna icke löpa risken af att nödgas tillbakavisa hvarje dom, sedan vi gått in på att antaga, hvilket beslut som än måtte bli fattadt. Det der låter ju illa nog och det långa talets korta mening är väl egentligen denna: Vi ha låtit narra oss, då vi ingått på Washingtons-fördraget, bäst vore, om vi komme alldeles ifrån det; vi skola bjuda till genom litet krångel, men lyckas det icke, så skola vi bjuda — 3012 milliarder rdr, ty det kan det vara värdt att slippa ett krig med den nordamerikanska Unionen, och vill man icke taga emot detta belopp, så — må våra flottor afgöra vårt mellanvarande! I sanning, Gladstones ställning är mer än blott dobeqväm. Den forne understatssekreteraren i den Gladstoneska ministåren har också på ett möte inför sina valmän sagtrörande Alabamafrågan, att han önskade en försoning med Nordamerika och erkände, att England gjort orätt mot Förenta Staterna, hvarför dessa ock kunde fordra upprättelse. Han hade af denna anledning äfven blifvit mycket glad, då han fått, höra, att skiljedomstolsprincipen skulle tillämpas; men det, som han läst under de sista dagarne, hade väckt hos honom stor ängslan. Vi hafva, så förefaller det mig, burit oss åt så, att vi satt Förenta Staterna i stånd att framkomma med en fordran, som skulle, om man lyssnade till eller iogick på den, hvilket är mycket osannolikt, göra kriget till en positiv nödvändighet för England (bifallsrop). Om vår neutralitet skall kosta lika mycket penningar, som Tyskland fått af Frankrike efter ett långvarigt och utmattande krig, så göra vi vida klokare i att taga parti för en af de krigförande makterna. Det ligger onekligen nägonting förödmjukande i Englands närvarande ställning, och Otway tvekar ej att angifva en af orsakerna dertill, i det han säger öppet och på goda skäl: Do engelska statsmännens tel under sista tiden har varit, att de ibland tänkt mera på sig sjelfva, än på sitt land, och ministrarne ha, för att vinna en flyktig popularitet, itan betänkande hopat förvecklingar och svåigheter på sina efterföljares axlar-. Frågan om välandot Ass:—