Göteborgsposten – 2 februari 1872, sida 3

Från Utlandet. Allt oftare höras de med hvarje dag bestämdare rösterna om, att den närvarande ministeren Gladstone i England, svårligen skall ha någon varaktig framtid för sig, och antagligen kommer den redan vid början af parlamentets sammanträde att få stånda mer än en svår dust. Den tron är för öfrigt allmän, att Gladstone icke skall öfverlefva som minister denna session. Bland de oräkneliga svårigheter, som på sista tiden upptornat sig omkring honem, tyckes undervisningsfrågan skola komma att intaga en framstående plats, Knappast tvenne år ha förrunnit, sedan Gljadstone jöstehenne; men det visar sig nu, att han löst henne på samma sätt som den irländska, för hvars skull reformen genomfördes. Omkrig 2000 delegerade från dissenters-församlingar inom alla delar af landet ha i Manchester hållit ett möte, å hvilket man beslöt, att den skollag, som undervisningsministern Forster genomdref år 1870, skall åter upphäfvas. Denne John Brights vän, som härstammar från en qväkarefamilj, betecknas som en affalling och förrädare, hvilken gjort de högkyrkliga så stora eftergifter, att de flesta folkskolor kommit i det statskyrkliga presterskapets händer, i det staten gynnar dem med sitt understöd, och man fordrar, att det skall öfverlåtas åt de enskilda sekterna att sörja för religionsundervisningen, som skall fullständigt atekiljas från folkskolorna. Den sålunda uppständna oppositionen är isynnerhet farlig dertör, att den utgår ifrån män, hvilka ända till helt nyss räknades bland Gladstones anhängare, och deras anhängare i parlamentet skola i denna punkt ej låta tumma sig. Å andra sidan störes för Gladstone behaget i att stå på maktens tinnar af den väl