Göteborgsposten – 2 februari 1872, sida 2

Och en så olika klass af menniskor sedan. Ej blott sådana som endast togo ett glas öl och på grund af denna obetydliga beställning ansågo sig kunna stanna qvar och se sig omkring under en halftimma utan verkliga magna ter från grannskapet. Landtboar kommo in i sina ekipager och intogo sin frukost på hotellet. Alla slags tjenstemän togo sig anledning att komma in åtminstone ett par gånger under den följande veckan. Officerare från örlogsskeppen och barackerna vid Chatham kommo in jemnt och ständigt, och beställningarne på maltdrycker och spirituosa voro större än de någonsin varit. Ni kan vara säker på att tidningspressen ej heller var utan representanter. Mycket tidigt morgonen efter uppträdet kom en ung man med felbhatt och en brun drägt, leopardlikt bestänkt med bläckfläckar, till hotellet. Han var notisjägare åt tidningen på platsen, och då han ej kunde träffa värden på stället slog han sig ner med vaktmåstaren och stöfvelborstaren samt gjorde långa anteckningar. Detta litterära lejon blef ej länge lemnadt allena i sin prakt. På aftonen samma dag körde ett åkdon upp till hotellet och ur detta åkdon nerlyftades en liten kappsäck af svart läder, hvarefter dennas egare, en herre med behagliga anletsdrag, krusigt svart hår och en omisskännelig irrländsk brytning, steg ur. Han beställde en sofkammare och middag i restaurationslokalen. och låt middagen bli god, James, sade han till uppassaren, hvilken han aldrig sett förr. (Forts.)