Göteborgsposten – 2 februari 1872, sida 2

— Hvart ha de fört hans döda kropp? frågade kokerskan i högtidlig ton. — Till bårhuset, förmodar jag. — Och har den unge gentlemannen kommit sig igen? — Han är på väg, ehuru han ännu ej hunnit återbemta sig riktigt. i — Han är skeppskapten, eller hur? frågade kokerskan. — Nej bevars, svarade vaktmästaren. Jag tror snararo att han måtte vara vid telegrafen, ty — så underligt — jeg höll honom i hufvudet då han kom sig, och det första han mumlade var någonting om elfte telegrafstolpen. Det hade ej varit ett sådant lif i hotellet i Gravesend på många år. Den nuvarande värden kunde ej erinra sig något dylikt. Den folkströmning som en gång förorsakades deraf att en bengalisk tiger, som förts iland från ett skepp från Ostindien, under någon tid förvarades på hans gård, var ett intet i jemförelse med denna, sade har. Förr i tiden hade han hållit värdshus vid Waterloo-road och såsom lockbete skaffat sig en dvergaktig kaffer och en jättelik värdshusflicka, men ingendera af dessa hade utöfvat en dragningskraft jemförlig med den, hvilken utöfvades af berättelsen om Frank Scorriers strid med förbrytaren på hotellet i Gravesend.