Göteborgsposten – 1 februari 1872, sida 2

— Förnäm eller ej, så är jag en hederlig karl och är ej böjd för att hjelpa till att gömma tjufvar ooh mördare. — Mördare! upprepade mannen. Hvad menar ni med det? Jag har ej begått något mord det kan jag svära på. — Det gläder mig att höra, sade Frank, för er egen skull. Det förbättrar era utsigter då ni åter blir gripen. — Hvad menar ni — då jag åter blir gripen? utbrast mannen som stod i begrepp att föra glaset till munnen. Ni ämnar väl ej förråda mig? — Nej, svarade Frank, jag ämnar ej förråda er. — Jag trodde väl att ni ej var af den sortens folk, sade förbrytaren med en suck af lättnad i det han åter satte glaset på bordet. — Jag är ingen poliskarl, fortfor Frank, och har ej heller något begär att förvärfva blodspenningar. Men å andra sidan ämnar jag ej heller att hjelpa er på flykten. — Hvad ämnar ni då att göra? — Hvad jag ämnar göra? — stanna qvar här, sade Frank lugnt. — Och hvad skall det bli af mig? — Det får ni väl snart nog veta. Inom en ganska kort stund kommer det väl att afgöras, förmodar jag. — Får jag ej stanna qvar här hos er? frågade mannen i det han lutade sig fram öfver bordet. — Visst icke, sade Frank. Ni föreslår att jag skulle gifva er hatt och rock för att ni må kunna komma undan. Jag vägrar det bestämdt. — Gör ni?