Göteborgsposten – 1 februari 1872, sida 1

han kom till det ställe af registret der ofvannämnde stöld var införd — allt detta var ett ögoublicks verk. — Stor guldstöld, mumlade han då han såg igenom Paragrafen, tjugofyra tusen pund i guldstänger; Grogram banvakt; Bradstock desperat karakter; högst hemligtsfulla omständigheter; intet spår af egendomen. Intet spår af egendomen, upprepade mr Pentweazle i det han tillslöt den stora boken; intet spår af egendomen; tjugofyra tusen pund, och de två personer som ensamma kunna veta något om saken nu på väg ut ur landet. Min lycka har då till slut kommit! Åt fanders med grefve Espinasse och andra ledsamma svindlare; hädanefter egnar jag mig åt upptäckandet af det myckna stulna guldet och ingenting annat. v. Frank Scorrier rusade upp då mannen steg ner på golfvet. Karlens första handling var att med en blick på Frank föra fingret till sina läppar, derefter att vända sig om och sakta och hastigt tillsluta fönstret, slutligen att åter vända sig mot Frank och hålla upp båda sina händer i en bönfallande ställning. Frark var så förvånad öfver karlens plötsliga och besynnerliga uppträdande att han ett ögonblick stod mållös och blott stirrade på den nykomne. Slutligen återfick han dock talförmågan och yttrade i låg ton: — Hvad vill ni?