Göteborgsposten – 31 januari 1872, sida 2

höga tegelmur som bildade ena sidan af Tremeine -court, utan de hindrades äfven från att besvära mr Pentwoezle, hvilken i allmänhet tyckte mycket om dunkel och mörker, genom den svårighet de hade för att tränga in genom hans fönster. Ty dessa fönster voro ej blott fullstänkta af många års smuts och orenlighet utan äfven artificielt förmörkade genom någon smörjig komposition, hvarjemte de voro öfversmetade med otaliga paragrafer, långa och korta, synbarligen klippta ur tidningar och ordnade i riktiga kolumner. Mr Pentweazle gjorde synbarligen der han satt vid pulpeten med fjädern af sin penna en hastig aritmetisk beräkning i luften. —Bevare mig! sade han för sig sjelf i missnöjd ton; den fjortonde dagen i månaden. Ja! och jag, som skulle ha don der uppgiften från Martin den tolfte, har ännu ej fått ett enda ord af den! Ej sannolikt att den gamle mannen gjort af med allt det der innan ban dog. Jag är fullkomligt säker på utt han fick det alltsammans tillbaka igen efter stölden. Hvartenda pinal ! så sade öfverintendenten till mig — hvartenda pinal sick han tillbako. Låt mig se. Hvad var det? Åh, der har jag det — ratan n:o 4, tredje raden uppifrån, i venstra hörnet. Den lille mannen gled ner från stolen och struttade bort till fönstret, på hvilket ban efter att ha ställt sig på tå började peka med fjäderändan af sin penna och hittade snart på följande paragraf som han högt uppläste: — Den 22 Mars — inbrottsstöld i ett boningshus — följande artiklar bortstulna: Tre stora silfverbägare, två kasfekannor af silfver (den ena bräckt), thäkanna.