Göteborgsposten – 27 januari 1872, sida 1

med 15415, och at hr Gumdlius derom, att utsläppandet af den ännu osålda delen af riksgäldskontorets 5 lån af 1870 må inställas och ett nytt lån, löpande med 4 eller högst 43 2 ränta i stället uppläggas. Riksdags-Kaleidoskop 1872. IV. D. 24 Januari. Efter den nya riksdagsordningens införande har det blifvit en sed att taga den kungliga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof till uppslag för en diskussion, hvilken man velat gifva pregeln af en svarsadress, regeringen till upplysning om stämningen i landet, möjligen ock statsutskottets hrr ledamöter till vägledning. Men huru olika till karakter — ton, hållning och innehåll — var icke diskussionen i går och på samma dag för ett år tillbaka, vid föredragningen af den stora statsverkspropositionen? I fjor, å ena sidan uttalanden i den syftning att regeringen icke begärt nog höga anslag till försvarsverket, på samma gång svårigheter angåfvos för anskaffandet at medel till de anslag som regeringen begärt; å andra sidan tvifvelsmål dels rörande anslagens beböflighet, dels rörande användningseller anskaffaingssättet. I Andra kammaren, der förhandlingarne naturligtvis voro lifligast, talade hr Mankell, grefve Sparre, hrr Jöns Pehrsson, Hierta, Key och Lyttkens, öfverbjudande hvarandra såsom statsmedelsräddare, apostroferande regeringen, som ständigt och jemnt begär nya anslag. Statsbristen spelade en stor roll. I år deremot utgjorde öfverskottet på statsinkomsterna stötestenen. Statsfinansernas goda skick är visserligen glädjande, men blott ä den ena sidan. Det visade sig nu huru betydligt lättare det är att tala när penningeställningen icke är god. I Första kammaren kunde grefve C. G. Mörner, hvars ställning till regeringen visst icke är den allra hjertvänligaste, dock icke underlåta att uttala sin belåtenhet med regeringens åtgärd att föreslå nedsättniug i skatterna. Han förordade sjelf nedsättning i tullen på kassaartiklarne, befarade att finansministera sör framtiden beräknat statens extra inkomster väl högt och att så isynnerhet var förhållandet med jernvägstrafkmedlen, hvaremot tal. ansåg de föreslagna åtgärderna I i afseendo på postväsendet och tidningsstäm I pelalgiftons upphörande skola medföra förluor för statsverket. Dermed var tal, icke nor Höjd att 5000 rdr begärts för kontroll stnadernas bestridande i afseende på hvitbete-sockertillverkningen, hvilken kontroll kunde handhafvas at den redan befintliga bränvinskontrollbyrån, — en åsigt som nog är riktig, men för hvitbets-sockertillverkningens beskattande fordras en kontroll som tager stor teknisk skicklighet i anspråk, hvartill fordras personer med grundlig kunskap i kemi, och dessa nöja sig icke med den aflöning som bestås åt bränvinskontrollörerna. Den af Första kammarens talare som ensamt gaf diskussionen en politisk karakter, var grefve H. Hamilton, som i afseende på ordnandet af vårt försvar erinrade att Tyskland, denna militärmakt i bjertat af Europa, utgjorde ett hotande moln på den politiska himlen, och att icke heller nittonde seklets erfarenhet gaf vid handen, att vi nu kunde göra oss några förhoppningar om en evig fred. Äfven denne talare gjorde åtskilliga detaljanmärkningar mot åtskilliga punkter i den k. propositionen; men i dessa anmärkningar spårades icke nu den tagg, hvilken tal. ofta, inlindad i de allra subtilaste ordalag, riktar mot ministåren och som den nyligen fått känna i en broschyr om -ministerkrisen. Båda de föregående talarne föreslogo att de befintliga öfverskottsmedlen likasom bankovinsten borde reserveras till bildande af en fond, att tillhandahållas riksgäldskontoret vid behof af stora kreditivets lyftande. Hr Wallenberg biträdde detta förslag och på ett skäl som var fullt giltigt och äfven praktiskt. Då riksgäldskontoret nödgades upplåna medel för att fylla hvad å stora kreditivet lyftades, blef denna upplåning icke blott ytterst betungande utan inverkade äfven störande på den allmänna rörelsen, hvarföre det vore af synnerlig vigt om, i likhet med hvad som 1 Preussen sker, en metallisk fond upplägges. I afseende på bankovinsten så vore nu tiden inne att banken liqviderade sin till riksgäldskontoret egande skuld för 1808 års krigskostnader. Frib. A. C. Raab motsatte sig alla tullnedsättningar och advokatfiskal Rydqvist ville alls icke gå in på lastpenningarnes afskaffande, samt förordade bankovinstens reserverande åt banken. Till slut uppträdde finansministern och i ett längre föredrag upptog till besvarande de anmärkningar som gjorts mot hans beräkningar och förslag, och det visade sig att anmärkningarne icke voro at det beståndande slaget gent emot klara siffror och vunnen erfarenhet. Om man skulle sätta tro till ett här utkommande nyhetsblads uppgift, så bör orsaken dertill att statsverkspropositionen i år så skonsamt behandlades i Andra kammaren icke anses ligga i denna statshandlings innehåll, utan deri att oppositionen förhöll sig passivt, öfverlemnande åt åtskilliga ledamöter som stå utantör de fasta partibildningarne att kriti