Göteborgsposten – 26 januari 1872, sida 2

och takresning angår, men är den tills vidare försedd med ett provisionelt tak af bräder. Pålningen i och för grunden till stationshuset har äfven raskt fortgått. Nidingsdåd. I Kristinehamns Alleh. för i Fredags läses: Stadens innevånare hafva under flera dagar och nätter varit försatta uti stor förskräckelse, enär alla anledningar är att misstänka, det illasinnade menniskor hafva för afsigt att antända staden. Natten till i Tisdags hade nemligen å en loge och ett magasin, vester om den egentliga staden, hål blifvit borrade i väggarne och gasolja inslagen derigenom samt med gasolja genomdränkt bomull instoppad i hålen. Flera buteljer, som innehållit sådan olja, hafva hittats toma utanför. Bofvarne lära blifvit skrämda på flykten innan de hunnit fullborda dådet. Misstänkta personer försedda med ljus och lykta lära varit sedda vid ett par logar öster om staden natten till i går. Ingen egentlig spaning på brottslingarne lärer hittills erhållits. Malmö nya arbetareförening har nu konstituerat sig, och skedde detta vid ett i Söndags afton hållet sammanträde; omkr. 200 personer hade dittills tecknat sig som medlemmar i den nya föreningen. Vänner i lif och död. Onsdagen i förra veckan inträffade i Landskrona den beklagliga händelsen, att tvenne 7 års gossar — den ene son till kopparslagaremästaren Lund berg och den andre till öfverläraren vid stadens folkskolor Engström — omkommo i en af de gamla fästningsgrafvarne. De två piltarne, hvilka egde till hvaradra en tillgifvenhet, så innerlig och varm, att de nästan dagligen och stundeligen måste vara tillsammans, hade med sin lllla släda begifvit sig ut på ett ställe, der isen var ytterst svag och tunn till följd af det varma vatten. som, från klädesfabriken eller dess särgeri, der utlöper. Do lekande barnen hade naturligtvis ej märkt faran; men isen brast och det kalla djupet behöll sitt rof: de två små vännerna blefvo äfven i döden förenade. Försök att rädda dem lärer hafva blifvit gjordt; men stället var så farligt, att man först efter anskaffandet at en båt kunde upptaga de liflösa. — I Söndags begrafdes de tvenne barnen, och blefvo de blomsterhöljda likkistorna nedsänkta i en gemensam graf. Vid grafven utfördes sorgmusik och sång, den senare af folkskolebarn, och man kan lätt förstå att denna sorgliga akt skulle vara i hög grad gripande. En utvandrare-historia. Om ännu någon möjlighet funnes för att personer, hvilka, utan annan anledning än att lusten faller på dem och utan att på förhand ha uppgjort någon plan för sitt nya lif, ämna anträda den långa resan till Amerika, ville taga varning af de många sorgliga berättelser, om de vidrigheter, som så ofta träffa dem som emigrera, så borde i sanning nedanstående, som Westerviks W:d från fullt trovärdigt håll erfarit, utgöra en slik varning. Berättelsen lyder sålunda: I en socken inåt landet inom vår norra länsdel hade en arbetare, — icke namngifven — genom skicklighet i snickra och smida m. m. samt mycken arbetsamhet under en längre tid, samlat ett kapital af tre tusen rdr. Härföre bade han i en grannsocken kunnat få köpa ett fjerdedels hemman som godt försörjt familjen, men då kom olyckligtvis utvandringslustan öfver honom och han måste ut att försöka lyckan, möjligen kunde han mångdubbla kapitalet och blifva rik. Detta sysselsatte hela hans håg, och resa företogs af man, hustru och 2 barn. Vid ankomsten till England sjuknade båda barnen och familjen måste stanna der i flera veckor, hvarunder döden bortryckte der båda barnen. Man vet huru dyrt allting är i det britiska riket och innan de båda makarne kunde, med sorg i hjertat, vända detsamma ryggen hade nära en tredjedel af kapitalet strukit med. Resan fortsattes till Newyork, der de bodde en tid utan att mannen kunde få sig någon passande, eller som han tyckte lönande sysselsättning; då sjuknar hustrun och dör. Den arme mannens belägenhet kan man lätt föreställa sig på en främmmande ort och okunnig i språket. Han var mycket känslig; vemod och sorg bemäktigade sig honom helt och hållet, all arbetslust försvann och då han åter blef sig sjelf mäktig stod hans håg oafvisligt till fosterbygden. Han återkom också dit, men med länsad kassa och hvad hade han icke förlorat på denna färd! Ovanligare dödsanledningar. Östgöta Korresp. berättar följande egendomliga tilldragelse: Uti Ö. T. församling bodde på ett litet torp en gammal gubbe, vid namn Olaus. Till gubbens redbara egendom räknades en stor katt samt en höna, som blifvit välsignad med en hel kull af kycklingar. Som gubben dock märkte att katten hyste mordiska afsigter mot dessa, och trots åtskilliga varningar icke ville låta sig rätta, så förgrymmade han sig storligen och beslöt att hugga hufvudet af katten. I all sköns tysthet, för att icke väcka misstankar hos sin gumma, fattade gubben en yxa och begaf sig med katten till afrättsplatsen. Men ovan vid handtverket och dessutom något darrhändt bar han sig fubbligt åt, så att delinqventen lyckades bita honom i handen och i benet. Ölaus lät sig dock häraf icke förskräckas, utan fullbordade sitt uppsåt. Den bitna handen och benet svullnade emellertid genast upp och svartnade; inga huskurer hjelpte, och efter några dagar var gubben död. 1 folkhop nå hvilken han haft gina hljalan 2.