Göteborgsposten – 25 januari 1872, sida 1

en sådan tull åter höjas. Mot beräkningen af de blifvande inkomsterna framställde tal:n åtskilliga anmärkningar, så mot bergverkstionden, mot jernvågstrafikmedeln, som blifvit beräknade till 8.450, 000 rdr eller 1,450,000 mer än föregående år, oaktadt trafikstyrelsen begärt att omkostnaderna skulle ökas med 25 4. En half millions ökning i tullmedlen vore ock väl hög beräkning, och i fråga om postmedeln, som voro upptagna till 2,500,000 rdr, hvilka dock voro helt och hållet beräknade för postverkets behof, uppkommo tvenne olägenheter; den ena en förlust för staten af stämpelafgiftsmedlen och derjemte för allmänheten, då man töreslagit lokalbrefsafgiftens höjande från 3 till 12 öre. Tal. vidrörde derefter de oegentligheter, som efter hans åsigt skulle komma att uppstå i fråga om åt sjöförsvaret anslagen oindelt spanmål, qvarnräntorna, samt derigenom att anslaget till skarpskyttesakens befrämjande fortfarande utginge med 100,000 rdr, då intresset för denna sak årligen aftoge. Denna summa borde hellre årligen utgå till uppbyggande af ett nytt etablissement åt Svea artilleriregemente. Slutligen vore kontrollen öfver hvitbetssockerfabrikerna beräknad att kosta 5000, men denna summa kunde gerna besparas genom att kontrollen öfverlemnades åt Bränvinskontrollbyrån. — Grefve H. Hamilton ansåg sig ej böra ingå i någon detaljerad granskning ai de särskilda hufvudtitlarne, utan endast beröra några af de ifrågasatta anslagen. Detta rörde sjöförsvaret, ett vapen, som mer än något annat behöfde förstärkas och upphjelpas både i betraktande af det tillstånd, hvari detta vapen befinner sig, och af vårt läge och landets beskaffenhet. Uppoffringar måste vi göra och icke invagga oss i förhoppningar om en beständig fred; den erfarenhet, som hela historien, särdeles det sista århundradets, gaf vid handen, visade detta mer än tydligt. För att vara säkra på vår sjelfståndighet borde vi derföre i första hand söka vara i stånd att försvara den. Dock lika litet som man kan fordra, att chefen för sjöförsvaret bör ingå i en detaljerad beskrifning af allt, det minsta som det största, hvartill han ämnar använda de begärda anslagen, bör han derför undanhålla riksdagen sättet, hvarpå han ämnar använda dem. Det hade begärts till marinväsendet 350,000 rdr; men hvarthän komme man med en sådan summa, då, efter beräkning af kostnaderna för denna för kustförsvaret så vigtiga krigsmateriel, man med en sådan summa knappt kunde försvara Stockholms skärgård, mycket mindre hela den vidsträckta skärgården. — För krigsfartygs anskaffande hade blifvit begärdt 3,000,000 rdr, hvarmed vore afsedt, att dels anskaffa ett opansradt fartyg af mindre dimensioner, än ångkorvetterna, med stor maskinstyrka och i stånd att bära en gröfre kanon, dels monitorer; dessa senare ansåg dock tal. icke fullt lämpliga och att man borde uppskjuta med något vidare byggande af detta dyrbara positions-artilleri, denna lavett, som kostar 1 million rdr och som endast vore lämplig att användas som försvarsvapen på ett ställe och derför skulle behöfva byggas till ett allt för stort antal, om man deraf skulle hafva någon nytta. Tal. gjorde derefter flera anmärkningar mot beräkningarne af de e. o. inkomsterna såsom för höga, t. ex. tullmedeln, som upptogos till 16,000,000 rdr, då de, enligt beräkningen för sista qvinqvenniet, blott uppgingo till 14,700,000 rdr, samt yttrade betänkligheter itråga om stämpelafgiftens utbytande mot en tidningsskatt. Påpekande till sist otillräckligheten, i händelse af inträffande krig, af stora och lilla kreditiven, ville tal., att en fond af möjligen blifvande öfverskott och besparingar skulle samlas för att bilda en fond att användas i behofvets stund, och trämst vid krigstillfällen. — Hr Wallenberg betonade äfven nyttan af, att i farans stund hatva en summa att tillgripa. Så hade Preussen haft en stor silfverskatt förvarad endast för krigsbehof. Man hade derigenom penningar i hand och behöfde ej rubba den allmänna krediten. Tal. uttalade sig derefter mot den allt mer ökade cirkulationen af papperomynt och omnämndoe fördelen att hnafva klingande mynt i rörelsen mer, än nu vore fallet. Efter att hafva vidrört åtskilliga oegentligheter, som förefunnes i postverket i jemförelse med andra verk, uttalade sig slutligen talaren för en förändring i vårt rättegångsväsende, och den långsamhet i ärendenas behandling, hvaraf den lider. — Hr v. Koch gjorde anmärkningar mot det sätt, hvarpå öfverskotten af statsinkomsterna voro beräknade att användas; han ville i första haud borttaga skatt på sill och kaffe; frih. 4. C. Raab ville deremot ej veta af några skattenedsättningar, och yttrade sig derjemte med anledning af det af chefen för sjöförsvarsdepartementet ingifna förslag till nya fartygsbyggnader; hr Ros ytwade sig för förhöjning i anslaget af skogstjenstemännens i Norrland löner, och hr Rydqvist hade åtskilligt att anmärka mot lossningspenningarnes nedsättande och talade för bankovinstens reserverande. — Chefen för finansdepartementet upptog till besvarande de mot förslaget framställda anmärkningar. Han sökte visa, att man ej kunde, i fråga om inkomsten af tullmedeln, göra några beräkningar efter qvinqvennierna 1860—64 och 1865—69. Under de törsta led man ännu af föliderna efter krisen och under de senare härjades landet af en svår missväxt. Jernvägsinkomsterna hade efter all sannolikhet ingalunda blifvit för högt upptagna och omkostnaderna vid trafiken hade noga tagits i betraktande. Hvad framställningarne mot atskaffandet af den personliga afgiften beträffar, förklarade tal., att denna, som t. ex. för en familj af man och hustru i Stockholm utgjorde 4 rdr 80 öre, mången gång för en obemedlad familj vore ganska kännbar ; att skyddsafgitten vore i proportion större än någou annan skatt, och att det redan för länge sedan varit fråga om dess afskaffande. Tullnedsättningen på socker och kaffe af blott 1 öre pr 6. skulle dessutom stiga till högre belopp, än hvad regeringen ansett kunna för närvarande indragas. Dessutom vore nedsättningen i lastpenningarne ju redan en tullnedsättning, som äfven komme de fattigare till godo. Efter att sedan hafva sökt bemöta framställningarae i fråga om bergverkstionden, hvitbetssockerverken, hästhemmanen, stämpelafgiftens borttagande och meddelat upplysningar om anledningarne till de ifrågasatta förändringarne härvid, yttrade tal., med anledning af de gjorda förslagen om samlandet af en fond för kommande behof, att den bästa skattkammaren är ett folks förmåga att bära skatter. — D:o för sjöförsvarsdepartem. lemnade derefter åtskilliga upplysningar med anledning af de —