Göteborgsposten – 22 januari 1872, sida 2

Verkliga förhållandet var att hon i det närmaste blifvit botad för sin brottsliga kärlek tilll honom. Hennes dårskaper hade kostat henne allt för mycket; jag var nära att förlora mitt barn för den dårskapen. sade hon emellanåt för sig sjelf. Det finnes passioner som förtära sig sjelfva, som till sin natur äro sjelfförstörande, liknande ett påtändt ljus som brinner en viss gifven tid och derefter dör ut under en afskyvärdt stinkande rök — ej den himmelska lampa som likt en stjerna lyser för evigt. Ensamhet och eftertanka gjorde det klart för Clarissa, att hennes kärlek, olycksbringande som den varit, ej var evig. En qvinnas hjerta är knappt rymligt nog för en stark kärlek till två olika föremål, och nu var det Clarissas barn som nästan uteslutande regerade i hennes hjeta. Hon hade numera fullt upp af penningar till sin disposition, ty mr Granger hade bestämt hennes årliga anslag till tretusen pund sterling. Austins hushåll drog ej ringa fördel af hennes oberoende ställning. Hon skickade sin bror betydliga penningebelopp och erhöll mycket hjertliga tacksägelser för hennes ädelmod samt då och då åtföljda af några kråkfötter från Bessie, medelst hvilka denna gaf till känna att Austin var mycket stadigare i Brissel än han varit i Paris, och att ban arbetade flitigt åt sina kunder, af hvilka han var mycket gynnad. På ett eller annat sätt hade han förtjenat ganska stora summor och med tillhjelp af Clarissas remisser lyckats rangera några af sina intrasslade affärer i Paris. Det finnes sannerligen ej mycket här i verlden som ej med penningar kan uppgöras, skref han till sin syster, roch jag förutser att den tid skall komma då till och med en mördares brott skall försonas med pund, shillings och pence. Jag är mycket böjd för att resa tillbaka till mitt gamla qvarter i den enda stad jag älskar; men min stackarg lilla hustru ber mig så innerligt stanna qvar, att jag måste gifva med mig. Det är också sannt att Paris är en farlig stad för en man af mitt temperament, som ännu ej