Göteborgsposten – 18 januari 1872, sida 1

T— ÖOo —— — 18 MISPRMRINR 8 — — a Konungen emottog i närvaro af hertigarne af Östergötland och Dalarne, rikets herrar, serafimerriddare, svenska och norska statsråden, först deputationen från Första kammaren samt utnämnde till talman för denna Kammare landshöfdingen i Södermanlands län m. m. grefve G. Lagerbjelke samt till vice talman f. d. statsrådet m. m. O. J. Fåhreus: Sedan derefter företräde lemnats åt deputerade från Andra kammaren, utnämnde konungen till talman för denna Kammare erkebiskopen m. m. doktor 4. N. Sundberg samt till vice talman f. d. kaptenen m. m. C. A. Mannerskantz. Efter det åldersordforanden till nyutnåmnde talmånnen öfverlemnat klubban, helsade de hvar och en sin kammare med följande tal: Grefve Lagertjelke yttrade: Mina Herrar! Innan vi nu åter börjat våra gemensamma riksdagsarbeten, anhåller jag att för framgången deraf få frambära en vördnadsfull och upprigtig välönskan. Omöjligt är väl, att redan nu förutsäga hvilka resultater, större eller mindre, dessa arbeten skola medföra; med säkert är, att de föregående riksdagarnas erfarenhet lemnar dertill den bästa borgen, ajt sann upplysning och upprigtig fosterlandskärlek, skarpsynt klokhet och råttris billighet skola bestämma denna Kammares beslut, likasom fäderneslandets väl alltid skall förblifva det högsta målet för dess sträfvanden. Mätte detta af oss: alla eftersträfvade mål mer och mer uppnås; måtte vårt lands lagar allt mer fullkomnas och lydnaden för dem ständigt säkrare rotfästas, till styrka och befordran af frihet och ordning, upplysning och gudsfruktan! — Med denna från hjertat gående önskan anhåller jag vördnadsfullt att i herrarnes vänskap och förtroende få vara inneErkebiskop Sunabergs helsningstal till Andra kammaren var af följande lydelse: Mina Herrar! Icke efter egen önskan, utan genom omständigheternas makt, qvarstär jag ännu såsom representant och skall, på H. M:t konungens nådiga befallning; för sjunde gången intaga Andra kammarens talmansstol. Detta är allt hvad jag här att säga om mitt nya och fullkomligt oväntade inträde på den gamla platsen, Får jag der äfven behålla Kammarens gamla förtroende orubbadt, så vill jag med glädje och tacksamhet fullgöra mina skyldigheter. Då vi, m. h., den 7 sistförss. Oktober här åtskildes, voro de närmast föregående dagarnes strider ännn i ett friskt och sannolikt hos många derjemte i ett obehagligt minne. Detta minne har. kanske icke heller sedermera hunnit att under den korta mellantiden mattas och förblekna; men den gemensamma fosterlandskärleken torde dock hafva väsentligt förmildrat sinnesstämningen och i tysthet beredt den väg, hvarpå det af alla eftersträfvade målet snart kan uppnås. Mer än en klok man har derföre med rätta sagt, att det vore väl, om den omtvistade delen af försvarsfrågan tills vidare finge hvila, ty ingendera sidan lär kunna hoppas att taga den andra med storm. När den fredliga uppgörelsens stund en gång är inne, skall det nog blifva klart, att hvarken striderna eller uppskofven varit fruktlösa. — Åt framtiden måste troligtvis äfven de många andra stora samhällsfrågor, som länge varit under utredning, öfverlemnas. Flere af de komit6er, som med dem varit sysselsatta, hafva visserligen antingen redan afslutat eHer äro i det närmaste färdiga med sina arbeten; men i båda fallen är vederbörandes granskning ännu ofullbordad och förslag från K. M:ts sida följaktligen icke att för närvarande vänta. Ofta förspörjes klagan öfver denna långsamhet, utan att de klagande likväl alltid gjort för sig tydligt, huruvida en större skyndsamhet varit möjlig eller ens önskvärd. Festina lente,, gå varsamt till våga, är en ganska förträfflig grundsats på lagstiftningens område; eftersom. en gamak — Lock med: brister. behäftad, lag är vida bättre än en ny, som vid tillämpningen ej visar sig hålla profvet. — Medyetandet af att i nämnda hänseenden en afvaktande ställning för tillfället är både nyttig och nödig har på senarotidon iolko säl Jan föranledt den bekanta frågan: hvad skall då denna riksdag egentligen göra? Det är I sjelfve, mina herrar, som skolen besvara henne, och jag är öfvertygad, att svaret skall blifva lätt funnet. Samhällsorganismen underlåter nemligen aldrig att gifva sina mångfaldiga behöf tillkänna samt påkalla representationens understödjande och förbättrande verksamhet. Finnes blott den goda viljan, så finnes nog också för henne tillräckligt utrymme att i gerning visa sin välsignelsebringande makt. På henne ensam vågar äfven jag förlita mig, då jag nu går att utöfva den ansvarsfulla befattning, som blifvit. mig ombetrodd, och vördsamt anhåller att fortfarande få vara i eder vänskap innesluten. Första kammaren ntsåg enhälligt till sin sekreterare riddarehussekr. C. O. Brakel. Val af Andra kammarens sekreterare eger rum i dag Thorsdag då äfven i båda Kamrarne utses ledamöter af talmanskonferensen, kanslideputerade, delegerade att tillika med talmännen och i samråd med sekreterarne tillsätta Kamrarnes kanslipersonal och vaktbetjening samt deputerade för handhafvande af Kamrarnes ekonomiska angelägenheter. Instundande Lördag förrättas val af ledamöter och suppleanter i de ständiga utskotten.