Göteborgsposten – 17 januari 1872, sida 1

Familjen Lovel). Roman af M. E. Braddon, förf. till Lady Audleys hemlighet ih. fl. — Jag råder er att vända er håg ät den riktningen. För sådena alster finnes ett större fält. Ni kan låta utställa era skizzer vid nästa exposition för vattenfärgstaflor. Der kunna de möjligen finna köpare. — Tack. Ni är mycket god, men jag behöfver att få dem sålda genast. Hon gick vidare — från tafvelhandlare, alltid med samma resultat — från Rathboneplace till Regent-street och Bond-street samt hemåt utefter Oxford-street, och så kom hon tillbaka till sitt barna alldeles förtviflad. — Det tjenar ingenting till, Jane, snyftade hon. Nu kan jag förstå min brors lif. Att vilja lefva på konsten är ett vanskligt företag. Vi måste lemna detta otäcka London — hvad min Lovel är blek! — och begifva oss till någon lugn vrå på landet der vi kunna lefva för mycket billigt pris. Jag önskar nästan att jag stannat qvar i Belgien — i en af småstäderua, der vi kunde ha varit trygga för upptäckt. Vi måste flytta på landet och jag får taga till nålen, — I den vägen har jag också litet duglighet, som ni vet, min fru, svarade Jane med ett förnöjdt småleende. Derefter började de fundera på hvart de skulle begifva eig. Det var en något kinkig fråga. Ingendera of dem kände till någon annan trakt än den som omgaf Arden. Slutligen erinrade Clarissa sig Beckenham. Hon hade åkt derigenom en gång på väg till ett lustparti. Hvarföre skulle de ej flytta till Beckenham — stället låg t) Forts. fr. N:o 12.