Göteborgsposten – 16 januari 1872, sida 2

ordnande ej får öfverskridas. Aftonen förflöt muntert och gladt under omvexlande lekar och dans, ester god musik. Förfriskningar i riklig mängd serverades under aftonen. Kl. 10 var en god och riklig aftonmåltid redo, som barnen läto sig väl smaka. Firman Josef Leja hade, med vanlig frikostighet, skänkt alla barnen julgåfvor, som under aftonens lopp till stor glädje och törnöjelse utlottades. Direktionen hade välvilligt inbjudit åtskilliga familier att åskåda och deltaga i denna vackra barnfestj till hvars förhöjande artister sådane som fru Michaåli, m:ll Walin, hr Håkansson och harpvirtuosen Sjödn äfven egnade sin talang. — Vid Bergsunds mekaniska verkstad gick i Lördags ett särdeles vackert ångfartyg af stapeln. Detta fartyg, som är bygdt at jern i samma storlek som det förut derstädes byggda ångtartyget Södra Sverige och för samma bolags räkning, bär namnet Skandia och kommer vid seglationens början att, under befäl af kapten C. E. Nyman, alternerande med här ofvan nämnda fartyg, göra resor mellan hufvudstaden och Göteborg, anlöpande kuststäderna. — Hr C. E. Södlings sista foredrag örver fornnordiska folkmusiken bölls sistl. Söndag å Mindre Teatern. Dag. Nyh. lemnar följande redogörelse derför: Föreläsaren hade till ämne för dagen valt Keltiska racens musik och säng. Han redogjorde för kelternas ursprung och vistelse i norden, hvaraf man funnit flera spår, såsom trumpeter m. fl. instrumenter, funna i södra Sveriges torfmossar, kelternas utflyttning från norden, tiden för denna händelse samt för qvarvarande kelter i vårt land m. m. Den s. k. doriska tonskalan (d e f g a h c d) ligger till grund för kelternas melodier, af hvilka några af Mindre teaterns manliga artister utförde unisont en keltisk) dödssång, äfvensom en keltisk stridssång. M:ll Saxenberg sjöng med mycket bifall visan om den åavarta mjölnaren (från Småland), sOm dån i mitt arbete, Olof Adelm (båda från Södermanland) samt en visa från Nerike: Det är den tyngsta börda. De melodier, som hr S. sjeli upptecknat i dessa provinser, gingo alla på ofvannämnda skala och voro både originella och vackra. Denna skala äfvensom flera af kelternas melodier finnas ännu bevarade i Wales, i Skottland äfvensom en och annan i Sverige. Hr S. redogjorde för den keltiska trekoriga harpan, hvilken ännu spelas i Wales och hvaraf en afbildning förevisades; han nämnde ätven att den utmärkte unge svenske harpvirtuosen hr Adolf Sjödön, som snart kommer att gifva konsert härstädes, spelat offentligt i Wales på en dylik harpa. — Hr S. slutade sitt föredrag med uppläsande af ett poem af Nicander och åhörarne tackade för hans föredrag med en liflig applådsalfva. i..2(.—