Göteborgsposten – 16 januari 1872, sida 2

möta sin son och taga honom med sig, ellor att någon olycka kunde drabba hennes älskling. Clarissas oerfarenhet öfverdref farorna på Londons gator till den grad att hon slutligen tänkte sig något försåt lurande i hvarje hörn. Hon längtade efter det sköna och fridfulla landtlifvet, men ville ej lemna London förrän hon funnit någon utväg att efyttra sina skizzer. Hon arbetade undan raskt noder ett par veckors tid, i det hon målade sex timmar om dagen och tillbragte de öfriga med att smeka sitt barn eller uppgöra framtidsplaner tillsammans med Jane Target. Denna ficka var af hela sitt hjerta tillgifven sin matmor och var färdig att antaga hvilken plan hon kunde föreslå. De båda qvinnorna gjorde upp det lif de skulle föra, då Clarissa hunnit få sina skizzer sålda; de skulle hyra sig ett litet hus någonstädes i Kent eller Surrey, bland gröna fält och skogbeväxta kullar, huru enkelt möbleradt som helst, men med en trädgård hvari Lovel kunde leka, Ack, när Clarissa slutat det arbete hon föresatt sig och burit ett halft dussin skizzer till en tafvelhandlare vid Rathboneplace, var det endast för att mötas af missräkning. Mannen erkände hennes talang, men kunde ej använda något af hvad hon utfört. Litografier voro billiga och populära — folk ville hellre köpa en litografi af någon känd målares arbeten än en målning i vattenfärger af okänd mästare. Om hon ville lemna några af sina skizzer qvar, skulle han försöka att afyttra dem, men han kunde ej köpa — och att gifra henne ständig sysselsättning kunde aldrig komma i tråga. — Förstår ni er något på graveringskonsten? frågade han. Clarissa skakade dystert då hufvudet. — Kan ni ej lära er träsnideri? — Jag har aldrig försökt, men jag tror nog att jag skulle kunna göra det. (Forts.)