Göteborgsposten – 16 januari 1872, sida 1

de esterlängtade såtöljerna anse allt hopp vara ute. Emedan med innevarande riksdaga slut ledamöternas i Andra kammaren mandat är tilländalupet, är det naturligt att alla de som önska att nästkommande böst blifva återvalda, skola desto kraftigare manas att under detta riksmöte oftare än under de två föregående, och äfven lifligare eller åtminstone ordrikare och löngre, deltaga i diskussionerna. Detta torde synnerligen blifva förhållandet med dem som tillhöra landtmannapartiet, till följd af dess sammansättning. Svårigheten torde dock blifva att uppdaga frågor lämpliga för motioners väckande och för talöfningar i allmänhet. Yrkandet på nedsättning i anslag är visserligen en utväg, som kan anlitas; men att motivera det på den ekonomiska förlägenheten går väl icke an. Bränvinet och skjutsen äro ej längre anslående; men sedan smaken riktats på indelningsverkets upphäfvande, hittills utan framgång. torde motioner om grundskatternas aflösning eller eftergifvande kunna motses till ett större antal, och för åstadkommande af sådana fordras blott att anlita föregående riksdagars motionsluntor. Om denna fråga kan mycket skrifvas och ordas; den lämpar sig synnerligen väl såsom förberedelse till de stundande valen, och jag förmodar att landtmannapartiets ledare äfven i denna fråga skola rlåta yxan gå, förbehållande sig att få utföra, med benäget biträde, den operationsplan, som de för sitt aparta intresse uppgjort. (Forts.)