Göteborgsposten – 15 januari 1872, sida 1

Familjen Lovel). Roman af M. E. Braddon, förf. till Lady Audleys hemlighetm. fl. Men hon kunde ej alltid under gudstjensten hålla sina tankar tillsammans. Hennes sinne hade varit för mycket upprördt under sista tiden för att hon ens under andakten skulle kunnat njuta fullkomligt lugn till själ och tankar. Jemnt och ständigt var hon färdig att göra betraktelser öfver sin egen dårskap. Hvilken olycka hade hon ej bragt öfver sitt lif — ett lif som från det första till det sista varit ledt endast af impulser! — Om jeg låtit leda mig af hedern, skulle jag aldrig ha gift mig med Daniel Granger, sade hon för sig sjelf. Hvad rätt hade jag att taga så mycket och gifva så litet — att gifta mig med en man, som jag ej kunde hoppas att älska, för att vinna oberoende åt min far eller för att återfå mitt gamla hem! Arden — var ej detta gamla ställe det pris som gjort hennes uppoffring dräglig för henne? Och Åhon hade förlorat det; portarne till den boning hon älskade voro ännu en gång stängda för henne — och denna gång för alltid. Huru lifligt minnet af det gamla hemmet framställde sig för henne denna morgon! j — Det skall bli min sons hem i kommande dagar, sade hon för sig sjelf; men ej ens denna tanke bringade henne någon tröst, Hon vågade ej söka tränga in i sin sons framtid. Skulle ej den medföra skilsmessa mellan henne och honom? Nu, så länge han var ett barn, kunde hon behålla honom; men framdeles skulle faderns allvarliga anspråk göra sig gällande. De skulle taga gossen ) Forts. fr. N:o 9.