Göteborgsposten – 13 januari 1872, sida 1

IAU 101 Önuusdet kTFUIIVLLTIGPPÄTULGÖI 1I VIING SM nnas i utlandets större städer. Men äfven it upp till den höga Norden skulle upplysingen äfven i detta hänseende eträcka sig. )et var hr O. Jons, som åtog sig att rycka indeln från den förblindade nordbon, visa att ned goda apparater och en liten smula fin;erfärdighet kan enart sagdt hvem som helst våra dagar uppträda som professor i den ;ögre magien, magnetismen och elektricitetench utan stort bbsvär förvända synen på olk, lika bra som hrr Olivo, Bils, Le Tort och hvad de nu heta allt dessa större eller nindre hexmästare hvilka fordomdaga kommo 088 att tänka på m med Hin Håle. Konsten att ur en butelj framskassa hvilket fluidum som helst, trollringarne, den outtömliga äggsäcken, trollstafven, som uppfångar guld och silfvermynt ut tomma luften, tärningar och kulor, som spabsera genom bord och hattar, kort, hvilka på ett gifvet tecken komma flygande mot åskådaren, med ett ord alla dessa hexerier, hvilka hittills förefallit oss hardt när obegripliga, få nu en förklaring så enkel, att vi nästan stå der flata öfver att ända till den stunden ha varit så kortsynta. Det pris, som hr: Jones sätter på de mest förvånande af sina apparater, kan måhända till en början förefalla nog högt, men man bör dock ihågkomma, att här är det ej blott sjelfva apparaten, som kräfver sin betalning, utan i främsta rummet iden, hvilken, huru enkel och simpel den ock kan synas, dock erfordrat både skarpsinne och uppfinningsförmåga. Här bör man, om någonsin, tänka på historien om Columbus och ägget. För öfrigt finnes rik tillgång på mycket billiga, men ändock roande pjeser ända ned till 25 öre. Hr Jones sjelf besörjer förevisningen med en finess och termite, som äro egnade att sätta hans ovanliga utställning i den fördelaktigaste dager. På tal om trolleri, så torde det vara obestridligt, att Cettiska ekådespelaresällskapet så godt som förhexat en del af vår publik, hvilken nu blifvit till den grad känslig, att ifråga om dessa sujetter ej ens den fogligast framställda anmärkning tolereras. Med bästa vilja i verlden och med risk att stöta 088 med en hel del af våra gunstbenägna läsare och älskvärda läsarinnor, kunna vi dock omöjligt gå ända derhän, att se idel förträfflighet! i allt hvad detta sällskap presterar: Vi erkänna villigt och gerna, att dir. Cetti är en ovanligt begåfvad scenisk artist, men han är deck ej ett at dessa konstens Söndagsbarn, hvilka obestridt lyckas i allt, för hvilka, för att begagna en dansk kritikers uttryck om Michaöl Wiehe, allt hvad de vidröra sörvandlas till guld. Att han för vär publik framställt en hel serie af vidt skilda dramatiska karakterer, i de flesta fall förträffligt återgifna, är obestridligt, men i några har den liflighet och hurtighet, som äro karakteristiska för hans konstnärskap, förledt honom till öfverdrifter, hvilka framstått desto bjertare, som de varit förenade med detta spel med publiken, som menligt inverka äfven på den bäst genomtänkta framställning. I sistnämnda hänseende bör hr Cetti till förebild taga hr Hougaard, hvars konseqventa uppgående i hvarje karakter, han har att framställa, aldrig ett ögonblick rycker åskådaren ur en illusion, så fullkomlig, att vi ej sett någon skådespelare åstadkomma en fullkomligare. Hr Hougaard är en komisk skådespelare af första rangen och minnet af de typer han här framställt skall hos konstvännen aldrig förgå. Om sällskapet öfriga ledamöter ha vi förut varit i tillfälle yttra oss: fru Witsleben har i nära nog lika hög grad som hr Hougaard eröfrat både publiken och kritiken och systrarne Kruse äro i de allraflesta fall så täcka och behagliga företeelser aft man ej räknar så noga med ett och annat, som t. ex., hvad m:ll Fanny Kruse angår, med just det ofvan omnämnda spelet, hvilket dock hos en ung skådespelerska är både förlåtligt och behagligt. Fru Meyer återger alltid sina roller med god uppfattning, men, om vi ej alltför mycket misstaga oss, spåras hos henne ej sällan en böjelse att imitera fru Heiberg, hvilken, som, i de flesta fall, all imitation, förtar spelet dess friskhet och naturtrohet. Slutligen böra vi ej förbigå, att hr Z. Jensen i många roller utvecklat en liflighet och en viss älskvärd abandon, hvilka endast kunde anas i hans första roller på vår scen. Vi upprepa hvad vi en gång yttrat: vår publik skall ej utan saknad skiljas från ett sällskap, som beredt oss eå många angenäma stunder, lika visst som att det här förvärfvat sig djupare sympatier än blott ögonblickets. På Nya Teatern ha Frihetsbröderna visat sig ha samma magiska dragningskraft som under förra sejouren. Hr Strandgvist har gjort afgjord lycka i Montedafiors parti och sällskapets lyriska afdelning har i honom fått en lika beböflig som förhoppningsgifvande förstärkning. Afven i dramatiskt hänseende lotvar den nye sujetten godt för framtiden. De öfriga medspelande utföra con amore sina resp. roller, mindre underligt då stycket nu af detta sällskap i det närmaste utförts ett halft hundrade gånger. På denna teater äro flera nyheter under inöfning, deribland Shakespeares Othello, med hr Åhman i titelrollen. . Häromdagen . inkom ett fruntimmer i en af stadens badinrättningar. Kan man få ett varmt bad? frågade hon. — Ja gubevars, svarade baderskan, ska det vara ett karhade oo KÄR OCra basara mA — — Å m — — .26—2qeä—— U—