Göteborgsposten – 12 januari 1872, sida 3

ling, dock ej hållande jemna steg med samhällets eget stigande i merkantilt hänseende. En vigtig förändring var likväl den, då chefsskapet öfver postanstalten fördelades på tvenne händer: postmästarens för afhåends och postmästarens för ankommande post, hvilkas resp. titlar från början af 60:talet utbytts till postdirektörer vid afdelningen för etc. Nuvarande direktören vid afdelningen för afgående post, hr Gustaf Gjers, en yngre broder till ofvannämnde postmäst. And. Gjers, har alltjomt, och ännu vid närmare 75 års ålder, med samma nit och intresse skött sin ansvarsfulla befattning. Han har i öfver 50 är tillhört postverket, i hvars tjenst han vid unga år inträdde. Som en gärd af aktning och tacksamhet egnades bonom för ett antal år tillbaka af Göteborgs köpmanskår en dyrbar minnesgåfva, en siltverpjes af högt värde. Den förste, som med honom delade chefsplatsen vid verket var f. d. öfverstelöjtn. Zöwenborg, etter hvars bortgång nuvarande direktören vid afdelningen för ankommande post, förut sekreteraren i generalpoststyrelsen, hr Georg Ameen, blef medlem af detta samhälle, inom hvilket han, sedan 12 år, intager en högt aktad plats. Behofvet af en rymligare och mera tidsenlig lokal för postkontoret inom en så hastigt uppblomstrande affärsstad som Göteborg gjorde sig, som sagdt, redan för decennier tillbaka gällande. Redan under den äldre Gjers tid hade postverket, d. ä. staten, vid ett par olika tillfällen, för den jemförelsevis billiga köpesumman af 50,000 rdr, kunnat från staden tillösa sig kommendantshuset vid Gustaf Adolfs torg en, isynnerhet för dåvarande förhållanden, ytterst lämplig lokal. Men — man hade icke råd! Nödvändigheten blef emellertid alltmer och mer påträngande och hrr generalpostdirektörer hade vid sina besök härstädes allehanda funderingar, dervid såväl Riksbankens lånekontors rymliga fastighet mellan Södra Hamnoch Drottninggatorne, som ock, längre fram i tiden, gamla Tulloch Packhusbyggnaden besågos — men förkastades. Men det dröjde ej längre än ett år efter det den nuvarande energiske styresmannen för svenska postverket, generalpostdirektör 4. W. Roos, år 1867 med kraftig hand och kraftig vilja öfvertagit verkets styrelse, förr än frågan om ett nytt, nutidens fordringar motsvarande posthus för Göteborg på fullt allvar ställdes på dagordningen. I Juni år 1868 bildades nemligen härstädes, på uppmaning af hr Roos, en komite för frågans grundliga utredning, sedan klart blifvit att det vore satt nästan utom allt tvifvel, att regeringen af postverkets medel vore böjd att för ändamålet anslå den betydliga summan af 150,000 rdr. Denna komite, som utgjordes af: postdir:e Gjers och Ameen, rådman Melin, brukspatron J. Dickson, handl. A. Kobb oeh arkitekten J. A. Westerberg, grep verket an med all fart. En af den sistnämnde uppgjord ritning godkändes af generalpoststyrelsen samt, med någon förändring, äfven af öfverintendentsembetet och d. 29 Nov. 1869 afslöss med byggmäst. P. J. Rapp kontrakt om uppförande å en från staden, för 10,000 rdr inköpt del af den s. k. Franska tomten, i fortsättning af Sillgatans utmynning gentemot Nya Tulloch Packbuset, af ett nytt posthus i öfverensstämmelse med hr Westerbergs ritning. Denna byggnad, hvilken under hr Westerbergs ledning uppförts af hr Rapp, är det, som nu står färdig till inflyttning, efter att d. 22 sistl. December ha blifvit vederbörligen afsynad. Syningsmännen, hvilka godkände byggnaden i alla dess detaljer, utgjordes af: hrr kapt. Richert och löjtn. v. Gegerfelt (utsedde af Landshöfdinge embetet), etadsbyggmäst. Hansson och arkitekten Leo (utsedde af hr Rapp), hvilka fyra gemensamt valde en femte, byggmäst. Kräger. Inflyttningen tros kunna försiggå redan i medio af nästk. Mars månad. Under sjelfva uppförandet af byggnaden ha tankarne hos den stora allmänheten, hvilken i dylika, liksom i så många andra fall, utgöres af legio Åkompetenta domare, varit mycket delade i fråga om det blifvande posthusets yttre arkitektoniska skönhet — eller motsatsen. För hvar och en, som varit i tillfälle att bese ritningen, hvaraf en särdeles vacker reproduktion finnes intagen i N:o 45 af Ny Illustrerad Tidning för 1870, har det dock från början varit klart, att, när byggnaden en gång blifvit fullt färdig, åsigterna borde utjemnas och en hvar opartisk bedömare gKöna hvoernadana wttra mad föntadt afaenmnanda