Göteborgsposten – 12 januari 1872, sida 2

ARTS Det var Söndag och Clarissa hade varit nära en veeka i Brissel — en mycket lugn vecka hvarunder hon ingenting annat haft att göra än sysselsätta sig med sitt barn och darrande vänta på att man skulle göra något försök att taga det ifrån henne. Hon lefde i en ständig fruktan för upptäckt, spratt till vid hvarje steg i trappan och blef skrämd hvarje gång dörren hastigt öppnades, då hon väntade sig skola få se Daniel Granger på tröskeln. Hon gick till kyrkan ensam denna första Söndagsmorgon. Austin var sällan synlig förrän vid tolftiden; till dess låg han qvar i sin säng och läste och rökade. Bessie hade sina husliga göromål och sina barn att sköta. Sålunda begaf Clarissa sig allena till S:t Gudule, Det fanns protestantiska kyrkor naturligvis i den belgiska hufvudstaden, i hvilka hon kunnat göra sin gndstjenst; men den högtidliga katedralen utöfvade en magnetisk dragningskraft på henne. Hon gick in bland hopen och banade sig väg fram till ett undanskymdt hörn bakom en massiv pelare. Här kunde hon knäböja obemärkt, höja sin tanke mot skaparen och med ödmjukt sinne erkänna sin syndfollhet. Forts.)