Göteborgsposten – 12 januari 1872, sida 2

gers hustru och Sophia Grangers styfmor — sällsamt och långt ifrån obehagligt. — Jag tror att jag för alltid skulle vara mycket lycklig tillsammans med dig, Austin, och Bessie, om de blott ville låta mig vara i fred. — Skulle du, Clary? Och jag skulle gerna vilja ha dig hos mig; men det skulle vara väl hårdt för Granger. — Han ämnade föra mig tillbaka till pappa; han ville bli af med mig. — Han talade derom i öfverilning, lita på det. — Han var kall som is, Austin. Jag tror ej att han under hela sitt lif någonsin talat i öfverilning.