Göteborgsposten – 12 januari 1872, sida 1

Cnaårlotta Carlen, 62 ar, 8 Jan., Boras. — ——-— — Stockholms-korrespondens. Den 10 Januari 1872. om Mändag samlas svenska folkets representanter till lagtima riksdag. Det förmodas att redan dagen derpå det högtidliga öppnandet af riksmötet skall ega rum på rikssalen, sedan H. M. konungen samma dag utnämnt talmän för kamrarne. Äfven den kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof tror man då, såvida tryckningen medhinnes, komma att öfverlemnas till kamrarnes ledamöter. Förslaget till statsreglering lärer igår hafva uteslutande upptagit tiden för konseljen och blifvit definitivt antaget. Om också icke, såvidt man kan döma af hvad det förljudes från åtskilliga håll, några väsendtliga förändringar uti den för närvarande gällande statsregleringen eller några större reformer skulle komma att af regeringen föreslås, tager statsregleringens uppgörande i anspråk mycken håde tid, möda och omtänksamhet. Sedan början af förliden månad har man inom de resp. departementen flitigt arbetat på den kongl. propositionen. Man bör erinra sig att vederbörande embetsverk hafva sig ålagdt att för hvarje år till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till ändringar i staten och dessa skola sedan af Kongl. Maj:t pröfvas huruvida de böra framläggas eller icke för riksdagen. De närmaste månaderna äro således rika på arbete, mer kanske än rimligt och klokt är, för hrr departementschefer. — Regleringen af staterna för tull-, postoch telegrafverken, samt de båda jernvägsstyrelserna — dessa i följd af förändrade trafikförhållanden, nya kommunikationsleders öppnande, förändringar i handelsvägarne, lifligare handelsbyte m. m. så att säga rörligare stater — måste särskildt vålla mer arbete än förr. Såsom kändt är framläggas dessa stater numera för riksdagen i stället för att de förut pröfvades ensamt af Kongl. Maj:t. Bland de ekonomiska och finansiella frågorna, hvilka vi supponera mest skola sysselsätta riksdagen, intager jernvägsfrågan fortfarande en framstående plats, om man än har skäl att tro det dess egenskap af ett stridsäpple lyckligtvis försvunnit. Det var, om vi minnas rätt, först beräknadt att till statsbanornas fortsättande, den norra och östra, skulle årligen utgå omkring 4 millioner rdr. ,; I den kongl. propositionen till förra riksdagen föreslogos 1,900,000 rdr till den norra och 2,100,000 rår till den östra stambanan. Den ekonomiska och finansiella ställningen har emellertid blifvit fördelaktigare än någon vågat beräkna, och det vill synas som man borde begagna konjunkturerna, då inom landet kunnat på ett år nedlåggas i obligationer 20 å 30 millioner, på samma gång högst betydliga kapitaler engagerats för industrioch handelsföretag, till att något påskynda byggandet af nämnda två banor. Af detta skäl anse vi ryktet vara trovärdigt som säger att regeringen ämnar begära af riksdagen en eller högst två millioner utöfver de fyra, redan bestämda, till fortskyndande af norra och östra stambansbyggnaderna. Om summan skall fördelas i någon bestämd qvot mellan de båda banorna, eller om regeringen förbehåller sig dispositionsrätten, efter sig företeende större behof för den ena eller andra banan, känna vi icke; men nog synes det senare alternativet vara det mest praktiska. Likaså behöfligt som att byggnadskapital anvisas är emellertid för riksdagen att icke lägga hinder i vägen för den rörliga jernvägsmaterielens förökning. Vi veta icke om särskildt sådant anslag-kommer att äskas, men hvad vi veta är att klagan under förlidet år varit allmän från trafikanters sida öfver den kännbara bristen på tillräcklig jernvägsmateriel, synnerligast täckta godsvagnar, hvarigenom godsexpeditionen försenats. Allt antyder att civilministern hr Bergström har öppen blick för vigten af våra kommunikationers förbättrande och utvecklande af landets jernvägsnät, så vidt det låter sig göra utan att öfverskrida gränserna för klok beräkning. Man observerade det af hans innehållsrika tal i Karlstad vid nordvestra stambanans högtidliga invigning och man har äfven sett det i fastställandet af Stockolms stads räntegaranti för bergslagsbanan öfver Westerås, ehuru här den vigtiga omständigheten af städernas kommunala sjelfständighet troligen varit den mest bestämmande. Det säges också att i konseqvens härmed en annan dylik räntegaranti af Karlshamns stad blifvit fastställd. Då det tvifvelsutan, såväl ur synpunkten af de särskilda orternas som äfven det allmännas intresse, är önskvärdt att enskilda jernvägsföretag befordras, hoppas man att för dessa åtskilliga lättnader skola ytterligare beredas och att framställning derom skall sran regeringen göras till riksdagen. Bland dylika lättnader omtalas såsom påtänkta, att erforderlig, staten tillhörig, mark skulle kostnadsfritt upplåtas med undantag af boställsjord, för hvilken dåvarande innehafvaren naturligtvis skulle åtnjuta skälig ersättning, att grus och jord skulle få hemtas från statens mark 0. 8. v. Det goda året torde icke, iföljd af den låga räntefoten, hafva varit mer än vanligt inkomstbringande för våra banker i allmänhet, undantagande dem som drifvit obligationshandel i större skala, och riksbankens vinst för förlidet år kan sannolikt ej heller beräknas betydligt öfverstiga den för 1870. Det årets bankovinst antogs komma att uppgå till 1,500,000 rdr, men utföll, i jemnadt tal, med i,351, 000 rdr, som till Riksgäldskontoret levererades. Efter all anledning komma vinstmedlen för i fjol att uppgå till mellan 1,300,000 å 1,500,000 rdr, om hvilkas disposition riksdagen har att afgöra. Om dessa me