Göteborgsposten – 12 januari 1872, sida 1

något annat språk. Också tyckas fransmännen i allmänhet vara de mot den stackars negern minst högdragna. Det hände sig en dag kort efter min ankomst hit, att jag i sällskap med en annan nyligen hit anländ svensk inträdde i en prydligt inredd saloon för att spela ett parti biljard. Något tvekande och liksom kunde han icke rätt fatta vår åstundan, framlade värden bollarne på bordet, och omöjligt var oss till en början att förstå, hvarför så många menniskor, isynnerhet negrer, under spelets fortgång stannade för att i och utanför rummets båda dörringångar och äfven genom fönsterna taga oss två i ett noggrannt skärskådande. Icke så litet besvärade häraf skyndade vi att göra ett slut på partiet och gingo fram för att erlägga vår tribut till värden, hvilken såg ut som ett stort frågetecken, der han satt bakom sin disk. Åren I fransmän? sporde han oss innan vi hunnit tilltala honom. — Nej. Hur så: — Emedan jag trodde ingen annan kunnat beqväma sig till att gå hit in. — Och hvarför det: — Well, it is a negron-saloon, you knoro. — Vi hade fått en lösning på gåtan; och nu först observerade vi att ställets föreståndare sjelf var en mulatt, eburu en af det hvitaste slaget. Till och med bland fransmännen torde finnas få, om någon, som skulle midt på ljusa dagen velat byta plats med oss vid biljardbordet i en neger-restauration. — Ett telegram, som d. 26 sistl. Nov. från Washington skickats till en tidning i St. Louis, omtalade hurusom mr Elliott, en neger trån Syd-Carolina som har säte och stämma i kongressen, just då blifvit på det svåraste förolämpad af en ung, hvit man, som, utsarande i otidigheter, rusade upp från bordet i en saloon just då mr E. hunnit taga plats vid hans sida för att förtära sin måltid. I Washington får icke ett dylikt tillvägagående så lätt passera onäpst som här. Den förolämpande var anställd såsom bokhållare i guvernementets tjenst och kunde icke undgå att för denna förseelses skull genast bli afskedad från sin befattning. Af Neworleans till främmande nationer hörande innevånare torde tyskarne, näst de franska, utgöra flertalet. De hafva här egna föreningar, tidningar och teatrar, hvilka senares på åtskilliga platser i staden uppklistrade affischer tala om, att Den sköna Helena just nu blifvit upptagen på deras repertoir. Dessutom äro här bosatta en hel mängd spaniorer, italienare, irländare och kineser, men jemförelsevis blott få skandinaver, af hvilka senare de flesta äro ganska gamla på platsen. I ett kommande bref skall jag måhända namngifva några af våra förnämsta här boende landsmän. Högst få af Amerikas städer torde hafva en så blandad befolkning som Neworleans. I det boarding house, der jag f. n. intager mina måltider, anmärktes för ett par dagar sedan, att af de 14 dithörande gästerna talades på en gång vid middagsbordet, fyra olika språk, neml. af två svenskar, tre tyskar, fem fransmän och fyra engelsmän. Rättande sig efter flodens krökningar äro många af stadens gator krokiga och i sneda vinklar korsande hvarandra, hvilket gör att den främmande icke har så lätt att hitta rätt. Den tröttande enformigheten af i raka linier utstakade gator med deras i allmänhet efter ett och samma mönster byggda bus, som ger sig tillkänna i andra af detta lands större städer, förefinnes alldeles icke här, hvarest byggnadsstilen är mera omvexlande och behaglig för ögat. Här finnes en mängd af nya storståtliga palatser vid sidan af äldre, vördnadsbjudande byggnader, vid anblicken af hvilka tanken föres tillbaka till den tid, då denna stad ännu var platsen för en liflig slafmarknad. Belägen endast ett litet stycke från Mississippi-flodens utlopp i Mexikanska viken har Neworleans en ansenligt stor hamn, i hvilken fartyg från verldens alla olika länder dagligen inlöpa. Från Norge anlända hit icke så få seglare, från Sverige deremot på långt när icke så många. Det här rådande samhällslifvet skiljer sig betydligt från det uppe i norden. Här råder hvar och en mer öfver sig sjelf och sina handlingar. Den glödande solen upphettar blodet och gör sinnena retligare. Förskräckliga slagsmål och oöfvertänkta mord förekomma, tyvärr, här allt för ofta, och i förhällande till brottens beskaffen