Göteborgsposten – 11 januari 1872, sida 2

stuga och trappuppgång, som leder äfven till salongens galleri, som ofvan är nämndt, äro tvenne rum, nvilka för närvarande äro beräknade för föreningens vaktmästare tills hans bostad, en liten vindsvåning i norra flygeln, blir färdig. I norra flygeln äro dessutom trenne lägenheter, hvardera om två rum, på nedra bottnen, hvilka redan äro uthyrda för den allmänna trafiken. En trappa upp i samma flygel äro i nordöstra hörnet tvenne rum, äfvenledes kommunicerande med galleriet, hvilka äro afsedda till rum för biblioteket, styrelsens sammanträden, gruppsammankomster m. m. I samma våning är en liten nätt, äfven redan uthyrd bostadslägenhet af 3 rum och kök, med ingångar dels igenom en tambur, dels igenom köket från hufvudtrappan. Ofvanpå denna lägenhet blir vaktmästarens definitiva bostad af ett rum och kök. Gas är inledd till alla lokalerna och redan använd i flere af dem; salongen är upplyst af tvenne gaskronor, hvardera med 16 armar, och uppvärmd af två stora kaminer. Lokalen har redan begagnats för flera tillställningar. Arkeologiskt. Under schaktningsarbetena på den s. k. Munkbacken här i staden, skrifver Strengnäs Veckoblad-, framträda allt mer och mer de gamla klosterruinerna, så att man åtminstone kan göra sig en föreställning om byggnadens utsträckning och om de ämnen, hvaraf den varit uppförd. Stycken af sandstenssocklar och fönsterbågar af sten samt åtskilliga tegel-ornamenter. som påtröffas, visa att byggnaden icke saknat prakt. Ett omkr. 2 alnar mäktigt lager af tegelgrus täcker nu sjelfva grunden, som, der den behöfver borttagas, genom sitt hårda murbruk trotsar vanliga arbetsmetoder. Inga märkligare fynd äro gjorda och torde väl icke heller vara att förvänta. Emellertid följes arbetet af härvarande fornminnesförening med största uppmärksamhet, och allt, som ur en eller annan synpunkt kan ega något intresse, tillvaratages och vårdas med omsorg. Tyvärr kan ej undvikas, att de gamla benediktinerna blifva rubbade i sina hvilorum, då de nya gatorna dragas just öfver det ställe, der klostrets begrafningsplats synes hafva varit belägen. En furie. Strömstads tidn:s korrespondent i Hogdal berättar följande förfärliga händelse, som nyligen timat på norska sidan, vid gränsen. En qvinna, känd under namnet Mollfod-Maria och hvars man tillfölje af hennes ilskna och trätgiriga lynne redan för en längre tid sedan skuddat stoftet af fötterna och begifvit sig ut i vida verlden, hade häromdagen till sig inbjudit några af sina grannqvinnor på en tår. Under ett ögonblick, då hon i något ärende aflägenade sig ur rummet, skyndar ett af hennes barn, mellan 8 och 10 år gammalt, att äfven åt sig upphälla en kopp af älsklingsdrycken. När modren åter inkommer och varseblifver detta blir hon deröfver så uppbragt, att hon fattar tag i det första tillhygge hon kommer öfver, en bleckspann, och tillfogar barnet med denna så svåra slag i hufvudet att det efter en kort stund afled tillfölje af den ymniga blodförlusten ur de djupa såren. De inbjudna kaffesystrarne, förskräckta öfver denna hemska syn, skyndade genast till länsmannen och anmälde saken, och lär nu den hjertlösa qvinnan icke så lätt slippa ur rättvisans klor. Barnfester. I Östg. Korresp. läses: Disponenten vid Motala mekaniska verkstad, kapt. E. Unge, jemte fru, hade Nyårsaftonen inbjudit verkstadens samtliga folkskolebarn på en af dem lika frikostigt, som varmbjertadt arrangerad festlig tillställning i den af dem för aftonen förhyrda, dervarande Arbetareförening tillhörande stora samlingssal. Barnens antal utgjorde omkr. 120. Salen var prydligt dekorerad och saknade icke sin ståtliga julgran. Hvarje barn hade sin särskilda s. k. vjulhög. Då barnen hade samlats, spelade musiken upp, dansen började; polskan gick lös under gladt stoj kring julgranen, lif och munterhet trådde dansen. Något senare på aftonen serverades barnen med ordentlig supå, der det hvarken saknades julgröt, torta eller öl. Under aftonen utdelades dessutom nyårsgåfvor, bestående af böcker, uppgående till ett värde af omkr, 150 rdr. Öfverhufvud erhöll hvarje barn tvenne böcker. Balen slutades först kl. half 12 på natten. Trettondagsafton hade disponenten och hans fru anordnat ännu en dylik muntration, denna jgång för barnen vid småskolan, utgörande ett nitiotal. — Några motsvarande festligheter, vittnande om beredvillig uppoffring och hjertlig hängifvenhet för de små, ha ej förut egt rum vid Motala verkstad och också ha desamma framkallat en belåtenhet och en tillfredsställelse inom familjerna, som förut var okänd. Korresp. tillägger följande, som bevisar hur riktigt kapt. Unge fattat sin ställning som chef för den storartade anläggningen vid Motala: Som bekant är finnes det en arbetareförening inom Motala mek. verkstad, ehuru den ännu ej hunnit utveckla sig särdeles myeket. Kapt. Unge bar nu inträdt som medlem i föreningen, och man torde kunna antaga att han gjort det i den bästa afsigt, i den neml att söka bidraga till dess vidare utveckling och höjande.