Göteborgsposten – 11 januari 1872, sida 2

en kamrat i sin slykt — böll honom i nästa ögonblick tillbaka. — Bättre att jag stannar qvar för att förvissa mig om att kan ej rest, tänkto han och lät köra sig rakt till Champs Elyses, der mr Fairfax hade sin ungkarlsvåning. Här fann han betjenten som kort förut återkommit från sin diplomatiska beskickning i grannskapet af Rue de Morny, men det oaktadt syntes vara en bild af sjelfva oskulden. Mr Fairfax dinerade hemma med några vänner. Ville mr Granger stiga in? Dineren var ännu ej serverad. Mr Fairfax skulle bli glad att få se honom. Mr Granger vägrade att stiga in, men sade betjenten att han gerna skulle vilja träffa mr Fairfax i antichambren för ett ögonblick. Han ville vara säker på att betjenten ej talade osanning. Mr Fairfax kom ut förvånad öfver besöket. — Jag hade en särskild anledning till att önska veta om ni verkligen var hemma denna afton, sade Daniel Granger. Jag är ledsen öfver att ha stört er och vill ej beröfva era vänner ert sällskap. Genast derefter framstod denna fråga för honom: Var hon der? Nej; detta skulle ha varit allt för djerft. Hvilken annan tillflyktsort som helst kunde bon söka; men säkert ej denna. George Fairfax hade ställt dörrn på vid gafvel då han kom ut. Mr Granger såg det präktiga ungkarlsrummet med dess taflor upplysta af lampskenet och två unga män som stodo vid kaminen. ngorna från en utsökt diner voro äfven kännbara. Betjenten hade talat sanning. Daniel Granger mumlade några ord till ursäkt och aflägsnade sig. — Besynnerligt! mumlade mr Fairfax i det han gick tillbaka till sina vänner. Jag fruktar att karlen är från förståndet, och dock tycktes han i dag vara kall nog. Från Champs Elys6es körde mr Fairfax till Rue du Chevalier Bayard. Det fanns en annan möjlighet som det var skäl för honom att fästa sig vid: om Änstin. målaren,