Familjen Lovel ). Roman af M. E. Braddon, förf. till Lady Audleys hemlighetm. fl. — Ej ännu; kanske att jag sedan dricker en kopp th i mitt toalettrum. Gå och tillsäg Target, mrs Brobson; mr Granger torde vänta. Hon var så angelägen att bli af med qvinnan för att få vara ensam med sitt barn. Hon satte sig ner vid bädden. Ovärderliga skatt! hade hon varit så litet rädd om honom att hon gifvit någon annan plats i sitt hjerta? Att hysa någon brottslig tanke skulle vara att synda mot denna oskuldsfulla, rena själ. Om dessa klara ögon, hvilka ibland från hennes barn bickade upp mot henne med så englalik ömhet, kunde ha läst hennes syndfulla hjertas hemligheter, huru skulle hon sedan någonsin ha vågat att möta deras lugna blick? I afton tycktes denne sofvande gosse vara något mer för henne än hennes barn: han var hennes domare. — Oh, min älskling, min älskling, jag är ej värdig att ha dig till son! mumlade hon snyftande, under det hon knäböjde vid hans sida, lutande sitt trötta hufvud mot örongottet och fåvitskt tänkande huru ljuft det skulle vara att dö så och få ett slut på allt detta onda. Hon stannade hos sitt barn mer än en timma ostörd och undrade om det skulle göras något försök att taga henne derifrån — om det legat någon allvarsam mening i Daniel Grangers grymma ord. Kunde han för ett ögonblick tänka att hon skulle afstå ifrån sitt barn? Kunde han förmoda att hon skulle förlora detta lif af sitt lif och dock lefva? ) Forts. fr. N:o 5.