Göteborgsposten – 9 januari 1872, sida 1

hvarför det icke blefve back, hvartill Göthberg svarat: nu är det back. Matroserna O. B. Johansson och Jacobsson hade stått vid rodret midskepps å fartyget samt hört kaptenen, då fartyget vara vid bomshålet, kommendera: stopp, back, sakta framåt samt derefter Åsakta back och skiftning af roder samt slutligen fullt back. Huru dessa order repeterades af Bengtsson hade de icke hört. Eldaren S. P. Bengtsson hade eå fort han repeterat en order till maskin återgått till kaptenen, så nära som möjligt. Då fartyget kommit till bomshålet hade han hört kaptenen först kommondera: stopp, derefter: sakta framåt och full fart samt vidare: back. Efter sista ordern hade kapten kommit nedspringande till luckan och frågat hvarför det icke blefve back och ytterligare kommenderat Äfullt back. Såsom Bengtsson på ofvannämnda sätt uppfattat orderna hade han repeterat dem till maskinen. Han medgaf att det vore mycket möjligt att han missuppfattat de af kaptenen utdelade orderna. Eldarne Anton Svensson och Johansson hade betunnit sig i maskinrummet och hade efter ankomsten till bomshålet tydligen hört Bengtsson kommendera: stopp, sakta framåt, full fart. back och -fullt back, hvarefter kaptenen sjelf kommit fram. till luckan och frågat hvarför det icke blef back. Ängf. Louisa-Ann-Fanny blef igår, sedan läckan förut blifvit provisionelt tätad, pumpadt läns medelst stadens ångspruta. För samma ändamål hade tvenne lokomobiler förut användts, men dessas verksamhet hade icke ledt till nog skyndsamt resultat. Fartyget har nu flutit upp ur muddern och kommer den återstående delen af lasten att ofördrböjligen lossas. Olyckshändelse. Befälhafvaren å skonertbriggen Göthe, kapt. A. Johansson, lät igår hos polisen anmäla att konstapeln å hans fartyg, Mathias Magnusson, från Ljungs socken i Bohus län i Lördags, antagligen genom våda, fallit öfverbord från detsamma, som ligger förtöjdt midtför Rosendahlska magasinsbyggnaden, och omkommit i elfven. Liket är ännu icke återfunnet. Den omkomne var 42 år gammal. Statens jernvägar. Direktörsassistenten vid maskinafdelningen inom 2:dra trafikdistriktet, ingeniör F. A. Nordström har förflyttats till 4:de distriktet. Till hr Nordströms efterträdare härstädes har ingeniören A. Molin blifvit utnämnd. Göteborgs och Bohusläns fiskeriförening. Enl den af utsedda revisorerna afgifna berättelsen om nämnde förenings förvaltning och räkenskaper under tiden fr. 1 Nov. 1870 till samma tid 1871 voro i föreningen vid räkenskapsårets slut försäkrade: 43 st. bankfiskefartyg och 42 st. garnbåtar, de förra jemte redskap värderade till rdr 151,315: 50 de senare jemte d:o till rdr 33,519 eller tillsammans 85 farkoster värde rdr 184,834: 50. Under året hade 1 i föreningen försäkradt fartyg gått totalt förloradt med redskap. Utgifterna uppgingo till rdr 12,222 och inkomsterna till rdr 7184: 14, hvadan sålunda uppstår en brist af rdr 5060: 22, hvilken kemmer att betäckas genom beslutad uttaxering af 312 44. Sillfisket på Sveriges och Norges vestkuster. Till norska departementet tör det Indre har insändts en af stipendiaten Ossian Sars gjord undersökning af sill, fångad vid Söndre Sandö (Hvalöarne-Sekken). I denna berättelse heter det bl. a.: Att döma af de undersökta profverna synes hufvudmassan af den sill, som under sistl. December månad gått upp mot Bohuslän icke ha varit s. k. lek-sill, utan närmast liknat den, som man på Bergenssidan kallar strålsill. Man kunde nu antaga att dessa sillstim, i likhet med hvad förhållandet är på den norska vestkusten, endast äro förelöpare för ännu större stim af verklig fortplantningsförmögen sill, hvars lek då skulle komma att försiggå i Januari och Februari, alleså ungefär vid samma tid som den allmänna norska vårsillens lek. Det bör anmärkas, att rommen hos de undersökta exemplaren ännu var temligen finkornig och fast samt således vå långt när ej mogen för befruktning. Emellertid finnes der äfven en annan möjlighet, att nemligen de nu i Bohuslän förmärkta sillstimmen endast ha samlats dit på grund af en i hafvet (antagligen på en inskränkt sträcka) förekommande åtel, hvarpå sillen är mycket