Göteborgsposten – 5 januari 1872, sida 1

UDUAO DUM 1— ring af stadsområdet vid egendomen Krokslätt, hvilken skrifvelse stadsf:e beslöto låta intaga i sina tryckta handlingar, innan den företages till behandling, den andra rörande ett at hr Löfström gjordt anbud att mot vissa vilkor till allmänna badplatser upplåta den vester om badhuset belägna bassin, bland hvilka vilkor var upphörande af rättigheten för folkskolebarnen att vissa timmar på dagen få kostnadsfritt begagna denna bassin, hvarjemte den sonare skrifvelsen äfven berörde frågan om anbridgande af dylika bassiner vid Klippan och Sänkverket. Hvad den förra delen af drätselkammarens senare skrifvelse beträffar, beslöto stadsfullmäktige på förslag af hr von Ioltea, att frågan skulle remitteras till folkskolestyrelsen, och beträffande särskilda bassiners anläggande vid Klippan och Sänkverket, beslöts att frågan om desamma skulle öfverlemnas åt den förut i samma ärende tillsatta särskilda beredningen. Från Magistraten bade inkommit en skrifvelse angående afkortning af kommunalutskylderna för en del uppgifna Personer, hvilka voro i saknad af utmätningsbar tillgång. Stadsfullmäktige medgåfvo ifrågavarande afkortning. 3 ansökan af stadskorporalen A. Laurn, att tvätt för af vakten, under tjenstgöring begagnade lakan skulle bekostas af stadskassan, samt angående löneförhöjning för hans egen del, remitterades till drätseleammaren. Uppläsning skedde derefter af ett magistratens protokoll, hvari meddelades konungens befallningshafvandes fastställelse å ny brandordning för etaden, hvilket protokoll lades till handlingarne. Ett förslag till reglemente för förvaltning af fonden för vanvårdade och vanartiga flickors förbättring upplästes derefter och godkändes i sin helhet. Hr Berger anhöll att stadsfullmäktige genast måtte skrida till val af kassaförvaltare för denna fond samt föreslog till denna befattning stadsmäklare D. L. Leffler, hvilken ock dertill af stadsfullmäktige utsågs. Hrr Stadsfullmäktige åtskildes derelter omkring kl. halt 1. Offentliga föreläsningarne. Professor Bauck höll i går å Mindre Börssalen den första af de sex förelösningar han härstädes lofvat att hålla rörande musikens historia. Eburu prof. Baucks stora förmåga att från föreläsningsstolen behandla detta ämne torde från tvenne år tillbaka vara bärstädes lika väl kändt, som hans rykte såsom teoretiskt bildad musiker är allmänt, afhördes gårdagens föreläsning dock ej af en så stor publik som man till följe af nyssnämnde omständighet varit berättigad att tro och föreläsningen i hög grad förtjenat. Men om det också, tör att begagna ett uttryck från teaterspråket, var blott halft hus, rådde den angenäma stämning som är egendomlig i ett föreläsningsrum, då föreläsaren är grundligt bevandrad i sitt ämne och vet att lugnt och säkert rycka åhöraren med sig, väcka hans intresse för det ämne han skildrar. Det ämne. kring hvilket gårdagens föreläsning rörde sig var isynnerhet den äldre franska operan och några af dess representanter. Tal. framställde huru musiken i Frankrike, hvilken sedan trubadurernas toner förklingat länge låg nere, slutligen med uppkomsten af det slags skådespel, hvilka äro kända under benämningen ÄNysterierna, åter erhöll lyttning, och huru dessa och andra dramatiska förestallningar — i hvilka alla musiken mer eller mindre ingick — fortgingo till 16-hundratalet, då de småningom öfvergingo till operans område. Bland franska konungar var Ludvig XIII den som först egentligen gynnade musiken. Han idkade sjelf musik och inrättade vid sitt hof ett kapell. Men småningom spred sig till hofvet smaken för italiensk operamusik, och kardinal Mazarin införskref den första italienska operan till Frankrike. Sedan en ytterligare sådan införskrifvits, började äfven fransmännen uppträda med efterbilningar och 1671 uppfördes den första franska operan. Den som gaf åt den franska operan dess egentliga riktning var dock en italienare, Jean Baptiste Lulli, hvilken efter det han af en skomakare erhållit sin första undervisning, af en förnäm fransman medtogs till Frankrike och erhöll plats som kökspojke i madame Montespans kök. Derstädes lade han sina musikaliska anlag i dagen genom att försöka ur grytor och kastruller framkalla harmoniska ljud. Sedan ban med avledning af dessa anlag fått inhemta undervisning i klaverspel m. m., uppträdde han snart i sin beskyddarinnas salong som tonsättare. Till följe af en visa som han skref om henne, ådrog han sig dock hennes misshag, men gjorde sig deremot i hög grad omtyckt af Lndvig XIV, hos hvilken han med den trupp han bildat tilläts gifva föreställningar. År 1658 komponerade han musiken till hofbaletterna i Vesailles, till hvilka Molicre skref orden. Efter Molieres död erhöll Lulli teatern i Palais Royal. Han komponerade en mängd operor och utvecklade en otrolig verksamhet. Han var på en gång kapellmästare, sångmästare och instruktör för aktörerna. År 1687 dog han tillfölje af en skada i foten som hnan ådrog sig en gång då han alltför bäftigt slog akt med sin käpp. Då han märkte att allt hopp var ute, klädde ban sig i säck och uppstämde en lödspsalm. Hans musik karakteriseras af allvar och iobless samt är ett troget uttryck af den tidens nda i Frankrike. All musik är barn af sin tid, nen endast de toner som utgå ur tidsandans väsende ibehälla sig, och endast den tonsättare som ur sin ids djupaste schakter uppletar densammas poesi är onskald. Då han uppträdde var recitativet den nda formen för solosång, men i hans kompositioer är medelpunkten vismelodi och derikring rör g recitativerna. Såsom prof exeqverades af fru lilda Biörklund, med pianoackompagnement af föPläsaren, en at Lulli komponerad aria. Lulli var ej endast berömd genom dramatiska ch andliga sånger, utan äfven derföre att han gaf ja former åt baletten. En mängd dansar har hoom till upphofsman, och bland dem menuetten. gendomlig är den nobla och ridderligt allvarliga nen i dessa dansar, i motsats mot de i vår tid ukliga. Men man stod också medeltiden närmare än nu, och galanteriet från denna spred ett poekt skimmer ända in i Ludvig XIV:s tidehvart. en första af Lulli komponerade menuett dansades Ludvig XIV och madam Montpensier i Versailles. of Banek utförda nå ko 2—