Göteborgsposten – 4 januari 1872, sida 1

beldörrar som ledde in till atelieren stod öppen och hon -såg skenet från gläden i kaminen falla på några mödler derinne. Hon gick in i atelieren. Vid ett af fönstren stod en gestalt som var henne vil bekant, men som ej var Austins. Hon kastade en hastig blick kring rummet, väntande att få sc sin bror någonstädes; men der fanns ingen annan än gestalten vid fönstret. Hon blef något bestört öfver att finna honom ensam der. — God afton, mr Fairfax, sade hon. Är ej Austin här? — Icke för tillfället. Hur befinner ni er, mrs Granger? — Än Bessie? frågade Clarissa. — Hon är äfven borta för tillfället, svarade George Fairfax i det han såg ut genom fönstretNi kom i ert eget åkdon, förmodar jag mrs Granger? Om ni vill ursäkta mig för ett ögonblick, skall jag springa ner och se om — Austin kommit tillbaka. Han gick hastigt ut ur rummet och ner för trapporna, ej för att se efter Austin Lovel, som vid denna tid var på väg till Brissel, utan för att tillsäga mrs Grangers kusk att hon ej vidare bnhöfde åkdonet och icke skulle komma hem till middagen. Mannen såg litet förvånad ut vid denna befallving, men mr Fairfaxs ton var så befallande att han ej vågade annat än åtlyda tillsägelsen, hvadan han utan tvekan körde tillbaka hem. Clarissa satt i sin favoritstol, tankfullt blickande in i elden, då George Fairfax kom tillbaka. Hon hörde hans återvändande fotsteg och det skarpa knäppandet af en nyckel som vreds omkring i ytterdörren. Detta ljud väckte hennes förvåning. Blef dörren låst och af hvem? Mr Fairfax kom in i atelieren. Det kritiska ögonblicket var kommet, tänkte han. Om han denna afton ij lyckades erhålla något löfte af henne —någon bestäma försäkran om kommande lycka — skulle han aldrig kunua hoppas att viana framgång. Han hade nöjt sig med att bida sin tid, men det gyllene tillfället hade kommit slut