Göteborgsposten – 3 januari 1872, sida 2

———n—Rnn FLWL————— och tiden för Clarissas aukomst närmade sig allt mer. Det hade glödt några kol i kaminen då han kom, och dessa fyllde han på gång efter annan. Glöden fårn kaminen var det enda som upplyste rummet. Ingenting kunde vara lyckligare, tyckte han, än den tillfällighet som gaf anledning till detta möte. Daniel Granger var borta, Elykten som skulle utgöra begynnelsen till Clarissas nya tillvaro kunde ej ega rum för snart; ingen tid behöfde förspillas på förberedelser som endast skulle tjena till att förråda alltsammans. Sedan hennes samtycke en gång erhållits, behöfde han endast sätta henne i en hyrvagn och köra henne till stationen hvarifrån jernbanan till Marseille utgick. MHvarföre skulle de ej afresa denna afton? Han visste att ett bantåg afgick klockan sju, och om tre dagar kunde de vara vid Adriatiska hafveta strand. XL. Clarissa lemnade Rue de Morny klockan tre denna dag. IIon hade åtskilliga visiter att göra och hade af denna anledning uppskjutit besöket i sin brors atelier till en senare timma än vanligt. Klockan half sju brukade hon intaga sin middag i miss Grangers sällskap, och till dess ansåg hon sig kunna disponera öfver sin tid efter godtfinnande. Sophia tillbragte denna eftermiddag hemma. Hon hade sutit vid sitt arbete ungefär en timma efter Clarissas afresa, då dörren öppnades och hennes far trädde ini rummet. Det hade ej varit ett ord nämndt om hans återkomst i hang senaste bref, och i ett föregående hade han blott i obestämda ordalag yttrat sig derom, sägande att han skulle komma så fort den angelägenhet som kallat honom till Yorkshire var uppgjord. — Bevars väl, pappa, är du här? utropade miss Gran