Göteborgsposten – 2 januari 1872, sida 1

Frankrikes diktator, uppgjort en ganska storartad krigsplan, hvilken skulle kräfva hans lands sista hjelpkällor men kanske kunde lemna någon utsigt till räddning. Den franska armen stod delad i tvenne hufvudafdelningar: Loirearmn under Chanzy, hvilken skulle operera mot storhertigen af Mecklenburg och söka framtränga mot Paris söderifrån ; ostarmen under Bourbaki, hvilken var afsedd att skola sysselsätta prins Friedrich Carl i Elsas och för öfrigt skulle samverka med Garibaldi; samt nordarmn under Faidherbe, hvilken skulle sysselsätta general Manteuffel och söka att framtränga mot Paris från nordvest — hvarförutom reservläger bildades på åtskilliga ställen och särskilt i vester en liten arme stod uppställd under general Pettingeas för att skydda Havre, hvilken plats var Frankrikes enda handelslunga och hvars magasiner och upplag voro alldeles öfverfyllda. På tyska sidan återigen stod general Werder å den östra krigsskådeplatsen och general Manteuffel å den norra, under det prins Friedrich Carl stod bakom storhertigen af Mecklenburg för att dels stödja denne mot general Chanzy och dels kunna, om så behöfdes, kasta förstärkningar åt andra håll. Utanför Paris voro tyskarne under befäl af kejsar Wilhelm med Moltke i Versailles (under det kronprinsen af Preussen hade befälet öfver afdelningen söder och vester om Paris samt kronprinsen af Sachsen i norr och öster) sysselsatta med belägringen af den franska hufvudstaden, hvars fästen beskötos. Och inne i Paris fortfor Trochu som öfverbefälhafvare med organisering af sina nationalgardesmassor för den stund, då en utsigt till framgångsrikt utfall, hvarpå han sjelf högligen tviflade, kunde yppa sig, medan lifsmedlen började allt mera tryta och man med bäfvan såg förråderna snabbt smälta ihop, under det de oroliga hufvudena i Paris allt mera pockande fordrade, att man skulle tillgripa offen8:TOn. Så stodo sakerna, då de franska armserna vid Loire, i öster och norr på sjelfva nyårsdagen togo till offensiven. I öster måste general Werder samma dag efter en håre aukad kamp mot franctireurs utrymma Gray, medan en sammanstötning utan resultat egde rum mellan tyskar och franctireurs vid Delle och Sanlieu i det sydliga Elsas. I norr stod dagen efter en likaledes oafgjord träffning mollan Faigherbe och Manteuffel söder om arras. OÅ ofvan om Loire egde en för Chanzy lycklig förpoststrid rum vid Vendöme, Nu följa krigets blodiga gillen i svindlande fart. D. 3:dje eger i norr en häftig kamp rum vid Zapaume mellan Faidherbe och Manteuffel, i nvilken Faidherbe i en af honom sedan utgifven skrift afgjordt tillskrifver sig segern, en utsago som synes bekrästa sig deraf att general Manteuffel måste d. 5:te utrymma Bapaume och rycka åt öster mot Cambray, i hvars närbet Faidherbe intager ställning (d. 8) för att icke bli kringränd. I öster har general Werder, inseende sin oförmåga att kunna ensam motstå de enaabt växande franska skarorna, begärt hjelp, och d. 3 Jan, förenar sig general Zastrow (sjunde armskåren) med Werder i Öfra Saonedepartementet, hvarpå några träfkningar följa 1 trakten af Vesoul, med den verkan att Werder måste utrymma denna plats och draga sig tillbaka till Montbeliard, söder om Beltort (d. 10). Ofvan Loire har Chanzy reorganiserat sin arm med Le Mans till basis. Storhertigen af Mecklenburg söker att öfver Nogent och Mortagne kringgå densamma norrifrån, men tillbakakastas; Chanzy rycker derpå fram mot Vendöme, hvarvid hans avantgarde stöter mot Friedrich Carls arm( vid Chateau Renault, så att hans högra flygel måste vika tillbaka mot vester. Den franska armen hade måst intaga en alltför långt utsträckt linie, hvadan den blef för svag att kunna kraftigt motstå de koncentrerade angrepp som nu följde. Friedrich Carl börjar d. 9 sitt framryckande från Vendöme mot Le Mans; redan följande dag stöter han tillsammans med Chanzy, som måste med en förlust af 2000 fångar draga sig tillbaka. D. 11 står den hårdnackade kampen vid floden LUuisnes och byn Change sydost om Le Mans, hvilken åsamkade båda parterna betydande förluster, men fransmännen kunde om natten behålla sina positioner. Redan dagen derpå följer dock det stora slaget vid Le Mans, som efter 8 timmars kamp slutas med Chanzys flykt, sedan han gjort stor manspillan, förlorat 15,000 fångar, 12 kanoner, flere lokomotiver m. m. Prins Friedrich Carl förföljer Chanzy, hvars arms kastas i upplöst tillstånd vester om Laval (d. 14), medan storhertigen af Mecklenburg afskär bans förbindelse med vestarmn och besätter Alengon (d. 17). Konung Wilhelm, fruktande för händelsernas utveckling i norr och öster, har emellertid d. 10 utnämnt general Manteuffel till öfverbefälhafvare öfver den förstärkta sydarme, som skall operera i öster mot Bourbaki, som alltjemt framrycker öster om Vesoul, i afsigt att undsätta Belfort. D. 15 eger en häftig kamp rum vid Montbeliard, som besättes af fransmännen. Bourbakis armå håller nu linien Vesoul-Dampierre besatt, under det hans avantgarde rycker tram mot Belfort, söder om hvilken plats en följd af drabbningar står, slutande lermed att Bourbaki måste draga sig tillbaka. Härmed var i sjelfva verket utsigten till framsång för de franska vapnen på denna kant åsskuren, och undsättandet af Belfort så godt som omfiliogiardt O EO U 80 — AM 8 — MM Am —