Göteborgsposten – 30 december 1871, sida 2

n gas till en makt af andra rangen och de a i stolta franska folket skall tvingas att ödmjul r, j kyssa det bismarckska riset och erkänna si r I vanmakt. Sådan är tanken, och då fransmär a nen känna den, kunna de icke heller förtän it kas, att de drömma och svärma om den fram e i tidsstund, då de kunna åter resa sig — t det är med dem, som det var med svensk folket under Carl XII, de vilja icke godvil ligt, utan ännu en kamp på lif och död ned stiga från sin stormaktsställning. Detta stoc för oss klart allt ifrån den stund Wilbeln och Bismarck från Sådan marscherade på Pa ris. Då var möjligheten till en försoning af klipptkoch en dyster framtidåmed väldiga krig inledd. Det är en dårskap att under sådana förhållanden tro på fredens varaktighet — och Bismarcks senaste depesch har tillochmed framkallat anmärkningar af Times, något från den sidan ingalunda vanligt. Det vore orätt att säga, det Bismarck icke hade skäl att gifva Frankrike för de upprepade morden på tyska soldater en allvarsam lexa; men han har gått ännu längre och med brutalt öfvermod gifvit det ett slag i synen, och det var obeböfligt, farligt. i Å2 Å — — 2 2 25— — — En person, som under kejsardömet spelat en icke ovigtig, om än icke officiel roll, har för några dagar sedan varit på besök hos Napoleon III på Chiselhurst och med honom haft ett längre samtal, af hvilket han antecknat följande, som Napoleon yttrade: Om man i Bordeaux haft vilja och beslutsamhet att återställa den traditionela republiken, så skulle detta varit mycket lätt. Men hr Thiers var der med sin analyserande kraft och gripen af äregirighet efter att bli Frankrikes herre. Han ger löften åt hela verlden och bedrager alla. partier till förmån för sin personliga äregirighet. Hr Thiers eger en beundransvärd intelligens, men han har en så högt utvecklad personlighetskänsla, att han i denna stund, utan att veta det, kanske störtar vårt olyckliga fädernesland i afgrunden. Ni har sett, hur ofta han närmat sig de radikala, för att kunna hålla sig fast vid makten. Var öfvertygad om, att han ej skall rygga tillbaka för något, för att kunna fortfarande få herrska. Landet tror ej mera på monarkien med Guds nåde. Republiken och republikanerna skola snart duka under för det allmänna föraktet och den allmänna vämjelsen. Deras herravälde kan på sin höjd vara i ännu några månader. Det är möjligt, att de radikala och deras chef Gambetta komma till makten genom en öfverrumpling eller i följd af val, företagna under ogynnsamma omständigheter; men denna regime skall endast vara i några dagar, och Gud vet, hvilka ruiner den skall hopa i vårt olyckliga land. Grefvens af Paris konstitutionela monarki är, jag vet det, värderad af de högsta klasserna; man försäkrar dessutom, att den unge grefven af Paris ärft sin farfars politiska egenskaper och sina föräldrars upphöjda själ. Han skall möjligen komma att i en framtid spela en roll; men under närvarande omständigheter är parlamentarismen i Frankrike en omöjlighet. Den skulle ej förslå till att hålla de afskyvårda demagogiska lidelserna i tygeln. Uvad Frankrike behöfver, om det vill bli räddadt, är en jernhand, en diktatur med ett ord, en sådan regime som den jag införde 1852. Om hertigen af Aumale, hvars förstånd är alltför klart för att icke ha insett denna nödvändighet för det allmänna bästa — om hertigen af Aumale, på hvilken alla hederliga mäns blickar äro i denna stund riktade, de der vänta en räddare, en man, vill det, så skall han förmå det. Frankrike är fullt af ångest och skräck; allt, hvad det väntar på, är en man. Om hertigen af Aumale vill bli denne man, välan, jag älskar så högt vårt olyckliga land, hvilket skall oaktadt sina olyckor ännu upplefva herrliga dagar — jag älskar det så högt, att jag, långt ifrån att vilja förhindra hertigens af Aumale ansträngningar i hans politiska och sociala pånyttfödelseverk, högt och offentligt skulle uppmana mina vänner att understödja homom i detta värfs utförande. Men om hertigen af Aumale icke förstår den roll, som tillkommer honom, eller om han ej vill öfvertaga ansvaret för densamma (och jag skulle nästan vara frestad att tro, att han icke skall vilja det, emedan han skall hållas tillbaka af huset Orlkans traditionella lojalitet och liberalism), då vände sig landets blickar på mig, och innan sex månader förrunnit, skall jag vara i Paris. Detta är min Å åsigt. Jag meddelar er den fullt uppriktigt och ni kan upprepa den för edra vänner i Frankrike. 1 NN Å Paris har denna jul icke företett på li långt när en så liflig anblick som förr. En hvar inskränkte sig till de aldra nödvändigaI ste inköpen. Deremot voro kyrkorna alldeles t öfverfulla. e De stora diamanthandlarne Josephe Halphen, Moriana och Coster ha hos Thiers proesterat mot den tillämnade skatten på råämf nen, sägande, att om man ville beskatta de f åa diamanterna, så skulle handeln med dem Ål lraga sig till Holland och London och dia: nantsliperierna i Paris nödgas inställa sin rerksamhet. fi Från England skrifves, att exkejsa-f innan Engenie sålt en stor del af sina juveer till firman Emanuel i London för 80,000 I . ÅL. rt Jacob Bright har på ett meeting förkla-g. at, att hans broder John nu är så pass återi täld, att han skall i Februari månad, då Un-fö erhuset sammanträder, kunna åter intsga den fö lats derstädes, som nu så länge stått tom. st Ian hoppas, att han om få månader skall h. unna utveckla samma verksamhet som förr. Förenta Staternas arme utgör nu, G fficerarne inberäknade, en styrka af 30,000 an och kostar 40 mill. doll., ellsr 11 mill. :indre än året förut. För det stundande året I 51 eräknas utgifterna till c:a 32 2 mill, Flotm utgöres af 179 krigsskepp. H. I slutet af November månad 1841 inreöll New-Orleans Picayune följande annons: Fem dollars i belöning. Från undertecknad ar negern Öscar Dunn, som hos oss lärde