Göteborgsposten – 30 december 1871, sida 2

7 1, PNLiIUIn ÖO0CU Riäappanuar, nalu och onatur — allt sättes i rörelse för att vinn; er den stora allmänhetens uppmärksamhet sam underhålla och öka den. En at de senast prestationerna ärj ett föredrag, som fru Vic toria Woodhull nyligen höll i Newyork oci under hvilket hennes syster Tennie Clafsir sökte att efter öfverenskommelse genom af brott få ökadt lif i förhållandena. Det tema som fru Woodhull valt, var äktenskapet, der fria kärleken och den fallna qvinnan. Damer anses med fog för en autoritet i dessa ting, och den stora salen var alldeles pinfull. De fyra femtedelarne af auditoriet utgjordes at karlar, af hvilka de fleste kommit, derför att de väntade sig få mycket roligt, och häri misstogo de sig icke; de öfriga tillhörde det täcka könet, men voro till största delen af den sortens fruntimmer, som ha en stark själ och icke bli förskräckta, derför att det går för hett till. Här och dor såg man äfven några qvinnor, som ännu icke glömt att rodna. De hade kommit af nyfikenhet och de ångrade uppenbarligen sin obetänksamhet; ty de vågade ej se-upp, då Victoria med en af Gud inspirerad profetissas pathos framkom med en af de votvetydigheter, med hvilka hennes föredrag var späckadt. Annorlunda förhöll det sig vid dylika tillfällen med andra fruntimmer; deras ögon flammade, och de kastade triumferande blickar på det talrika, manliga publicum, som omgaf dem. Logerna på båda sidor om den upphöjning, ifrån hvilken Victoria talade, voro besatta med qvinnoemancipations-armåns kärntrupper. Litet efter kl. 8 förde Theodor Tilton sin väninna Victoria upp på upphöjningen, och församlingen applåderade. Victoria började genast att på stående fot uppläsa sitt föredrag ur ett tjockt häfte, och detta ekedde i den ton, som är karakteristisk för dylika föredrag: en brusande ström som bortspolar alla hinder och genombryter alla fördämningar. Den första delen af talet handlade om frihetens abstrakta principer och varade i nära en timme. Man kan lätt tänka sig, att detta icke tilltalade auditoriet, som infunnit sig för att höra helt andra saker. Följden härat blef, att åhörarne oupphörligt stampade, hvisslade och öfverhöljde Victoria med ironiskt bifall; men man blef efter hand trött härvid, emedan hon alls icke lät sig bekomma, ntan lugnt genomgick det ena bladet efter det andra. Slutligen, fram mot kl. 9, kom författarinnan in i det rätta farvattnet, det vill säga, att hon nu rörde sig med en mängd af de skandalösaste tirader, af hvilka hon till sist sjelf gaf följande sammanfattning: Ingen prest, ingen domare, ingen tredje man kan skapa ett band, genom hvilket tvenne Personer förenas i äktenskap. Endast det, som kärleken för tillsamman, lyder naturens drift, och derför är naturen grundvalen för det äktenskapliga samlifvet. Med kärleken upphör äktenskapet. När tvenne personer lefvat någon tid med hvarandra och tröttnat vid hvarann, bör den ena parten säga till den andra: Vi älska ej längre hvarandra, derför måste vi skiljas åt; gå du din väg och var lycklig, och låt mig gå min väg och vara lycklig. Sedan Victoria på det svulstigaste sätt framsagt dessa ord, hörde man från balkongen till venster en röst ropa: IIuru skulle du väl vara till mods om du ej ens kände din egen far? Derpå följde ett oerhördt oväsen, man hvisslade, hyssjade, klappade med händerna, skrek, stampade ochiskrattade, och flere ropade: Kör ut henne! Alla sågo upp till läktaren, der ett spinkigt, svartklädt fruntimmer stod upprätt och under häftiga åtbörder utstötte ord, hvilka ingen kunde ne me. AW—t—w—g— AA höra på grund af det fruktansvärda larmet. ; Den åhörarinna, som gjort sig skyldig till detta afbrott, var ingen annan än föreläserskans köttsliga syster, Tennie Claflin. Då lugnet blifvit någorlunda återställdt, hvilket dröjde i c:a femton minuter, framträdde Victoria i: ramför lampetterna och uppmanade en af de t närvarande — man eller qvinna — att ber stiga upphöjningen för att mäta sig med henne a ordstrid. Tennie stod just i begrepp att wara härpå, då en polisbetjent visade sig på I 7 äktaren, slog henne på axeln och tvang henne M tt sätta sig ned. . Nytt väsen och larm upp: tod, tills slutligen Victoria kunde åter framräda och fortsätta sin läsning: Om en qvinna gifter sig hvarje dag med PÖ n ny man, derför att hon icke kan vara lyck. ig med en man mer än en dag, så har hon ertill fullkomlig rätt, och iogen kan sätta nåa on klick på henne för det. Aktenskapets nstitution är ingenting annat ån en institution u ör lagligt bedrifven, sanktionerad och protekk onerad prostitution. ÅÄtt hängifva sig utan kK ärlek, är ingenting annat; de olyckliga vaf elser, som af samhället brännmärkas såsom o ilna, äro offer för äktenskapets olycksaliga h istitution, sådan som den existerar hos de s. be civiliserade nationerna. Vi kunna först hopa as att se brott och omoralitet upphöra, dåås amhället är organiseradt i öfverensstämmelee hö ied de de principer, som medföra det fria, ec ndast af kärlek betingade äktenskapet och ha ktenskapets upplösning etter kärlekens uppI. örande. 21 Det var dylika och ännu värre satser, a om föreläsorskan framkom med i slutet af tv tt föredrag, hvilket visade, att en rörelse