Göteborgsposten – 29 december 1871, sida 1

Familjen Lovel ). Roman af M. E. Braddon, förf. till Lady Audleys hemlighetm. fl. Sophia blef ansenligt brydd; hon hade tydligen varit på villospår, och dock var hon säker på att något hemligt förhållande måste finnas mellan Clarissa och målaren. Hon visste att Warman trodde det, och Warman var begåfvad med mer än vanligt skarpsinne. Så lefde mrs Granger i en atmosfer af misstankar och fara. Allt det lugn som hon kunnat njuta under den korta perioden af sitt gifta lif — och våren och sommaren efter barnets födelse hade varit mycket lugna och fridfulla — hade nu försvunnit. En obestämd fruktan och en ständig melankoli plågade henne; en bevekande stämma, som hon aldrig borde ha hört, ljudade ständigt i hennes öron — en stämma som anklagade henne att ha varit vållande till ett olyckligt lif — en stämma som sade henne att det endast vore genom någon uppoffring å hennes sida, som hon kunde vedergälla den uppoffring som blifvit gjord för hennes skull, en alltför öfvertygande stämma med en farlig tjusningskraft i hvarje ton. Hon älskade honom. Att hon någonsin skulle kunna bli så svag eller förderfvad att sjunka till det djup, dit mången qvinna af kärlek sjunkit, det låg ej inom området för hennes tankar. Men hon visste att ingen dag i hennes lif nu var fri från synd; att inga rena och oskyldiga fröjder återstodo för henne; att hvarje tanke på George Fairfax var en synd mot hennes man. Och dock fortfor hon att älska honom. Emellanåt, då känslan af hennes förvillelse var som starkast, skulle ) Forts. fr. N:o 301.