Göteborgsposten – 28 december 1871, sida 1

— — — —— — — — Bref frän Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 26 December. Dagen före julafton herrligt väder, torra gator och några grader kallt. Alla vid briljant lynne och liflig handel öfverallt. De köpare som då icke kunde decidera sig — till deras antal hörde hr X., som hvarje jul köper en liten flaska Hau de Cologne hos Dufva och en transparenttvål hos Ilylin C:o för att dermed belöna sin gamla uppasserskas trohet i tjensten — hoppades på vackert väder äfven julafton; men deri blefvo de bedragna. På Iördagsnatten kastade vinden om, blef sydvestlig och så hade vi åter slask och hal-is hela julaftonsdagen. Trafiken led dock deraf icke något hinder. Alla handelsbutiker voro öppna före, emellan och efter gudstjensterna; liflig handel till och med i julmarknaden, der många ståndspersoner när aftonen var förliden hade upprymt hela lagret. Ännu vid 8tiden sågs jernvägsservisen lifligt sysselsatt med att i olika trakter aflemna kolly som ankommit med bantågen. Detta arrangement från trafikstyrelsens sida är förträffligt. Ett kolly transporteras hem till adressaten för 20 a 25 öre, och hvem erlägger ej detta belopp för att få en julklapp från någon vän i landsorten? Under loppet af dagarne före julafton distribuerades på detta sätt dagligen 1000 å 1200 kolly från centralstationen. Juldagen ingick med regn; halkan på gatorna blef lifsfarlig, hyrkuskar och åkare gjorde briljanta affärer. Annandag jul likaså af samma anledning. Man tröstar sig med att regnet och blidvädret äro nyttiga för landetk, men landet hade gerna kunnat få vänta på regn några dagar till, tyckte många. Då edra läsare redan inhändigat en kortfattad redogörelse för Svenska Akademiens högtidsdag, vill jag nu endast omnämna att akademien tillförne icke haft glädjen att bland pristäflarne kunna belöna en så till åren framskriden man som förhållandet nu var. Författaren till den metriska öfversättningen af Plickan från Andros, kyrkoherden Lidforss i Danderyds församling, har redan upplefvat 66 år, men trots de många bestyren som tynga på det presterliga kallet och trots näringsomsorgerna som göra sitt till för att trycka ner lefnadslustan, har den gamle mannea ändå blifvit de klassiska auktorerna trogen och bland dessa isynnerhet Terentius. Då den gamle landtpresten, närvarande vid högtidssammankomsten, framfördes af akademiens sekreterare grefve Manderström för att af direktören mottaga belöningen (andra priset), var han synbart rörd, och med bruten röst betygade han sin tacksamhet för den utmärkelse som så oväntadt hade kommit honom till del. Det är visserligen icke brukligt att pristagarne annorlunda än med en djup bugning uttrycka sin tacksamhet, men den vittra areopagen misstyckte visst icke att den gamle pristagaren bröt seden. Visserligen blir det icke bekant förr än nästsammanträdande konstitutionsutskott granskat, eller åtminstone fått del af statsrådsprotokollen, hvilka af konseljens ledamöter hafva yttrat sig för eller emot sanktion å härvarande stadsfullmäktiges beslut i den bekanta räntegarantifrågan; men ett gängse rykte är — och jag tror att det öfverensstämmer med verkliga förhållandet — att justitie-, civiloch finansministern afstyrkt sanktionen. Att så