Göteborgsposten – 27 december 1871, sida 2

beundrare. Hon tog kanhända lektioner i målning. Miss Granger gjorde den observationen att hon på senare tiden målade mer än vanligt — blott för att få se honom. Nå än Georgo Fairfax? Åh, den kärlekshandeln var naturligtvis af senaro datum och mindre allvarsam beskaffenhet. Sscartsjuka — ett nytt slags svartsjuka, bittrare än den hon käont då Clarissa trädde emellan henne och hennes far — skärpte miss Grangers misstankar i detta fall. Hon var svartsjuk äfven blott till följe af Clarissas förmodade kärleksförhållande till målaren på Belforöt för fyra eller fem år sedan. Hon var förbittrad på Clarissa för det bon en gång egt denne mans hjerta och firdig att misstänka henno för all möjlig låghet i det förflutna, all möjlig falskhet i det närvarande. Grangers voro hos madame Caballero ett par aftnar efter detta Warmäns meddelande, och Sophia hade tillfälle att inhemta några upplysningar af den lilla värdinnan. Mademo hade frågat henne om mr Austins porträtter lyckats. — Ja, pappa tycker att de äro utmärkta och talar om att låta hänga upp dem i salongen. Mr Austin är verkligen mycket skicklig. Vet ni jag visste ej att han var gift förr än för några degar sedan, tillade Sophia i likgiltig ton. — Verkligen! Ja, hau måtte ha en bustru, kan jag förstå, men hon deltager aldrig i sällskapslifvet; ingen hör talas om henne. För min del tycker jag att han är mycket älskvärd. — Har han varit länge i Paris? Madame Caballero höjde på axlarne. — Jag vet ej, sade hon. Jag har endast kännt till hans tillvaro sedan han blef ryktbar — i liten skala — i mycket liten skala, naturligvis. Han lät utställa några militärskizzer som ådrogo sig en af mina vänners uppmärksamhet, och denne talade med mig om honom. Jag sade genast ÅFör hovom hit. Jag kan uppskatta hvarje grad af konstnärsgeni från Ary Scheffer till Gavarni. Den