Göteborgsposten – 22 december 1871, sida 2

— ttiiidbsdfdEi2d;kk(äM: Bg, —— —— det möjligt att någon qvinna sam ban ville vinna kunde vara likgiltig för honom. oe Från andra sidan af balrummet såg mr Granger em hustra återinträda orm i arm med Goorge Fairfax. Åsynen deraf väckto en något obohaglig känsla hos honom. Huan bade hoppats att denne unge man skulle targ långt borta, och här kom han nu såsom kavaljer åt Clarista. Han erinrade sig huruledes hans dotter yttrat att George Fairfax säkert skulle träffa dem i Paris och den harm detta yttrande väckte hos honom. Han skulle naturligtvis nödgas vara artig mot den unge mannen. Det fanns intet skäl hvarföre han ej skulle vara artig — intet annat än den misstanka som lurade djupt i hans innersta att denno var den man hans hustru hade älskat. JIlade älskat? Finnes det något plusqvamperfectum till detta verbum? : Mrs Granger släppte mr Fairfaxs arm så fort de kommo till en ledig plats. — Jag ir något trött, sade hon i sin kallaste ton. Jag tror att jag får hvila mig litet, om ni behagar. Jag behöfver ej qvarhålla er. Jag förmodar att ni är upptagen för nästa dans? — Nej, jag dansar sällan. Han stod vid hennes sida. En hastig blick tvärs öfver rummet hade visat honom Daniel Granger kommande emot dem, stel och engelsk som vanligt. Han ville ej lemna henne just nu, trots hennes mens annalkonde. Hon tillhörde honom, sade han för sig sjelf, på grund af den bekännelse hon nyss gjort i pelergången. Det var blott frågun om tiden når han skulle taga henne till sig. Hon var hang, sade han för sig sjelf; men innan han kunde föra henne bort från hennes nuvarande omgifning, måste han spela en roll som han en gång trott, att han aldrig skulle kunna spela. Han måste visa sig mycket artig mot Daniel Granger, maskera sina batterier, vinna fotfäste i hans hus, så att han kunde ega lätt tillträde till den qvinna han älskade, tills en dag ou hederlig man